Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, sept. 1922 - Händelser och spörsmål - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
kommunistiska förslaget avslogs nämligen med 166 röster mot 77. I denna
votering deltogo endast de direkt av förbunden valda ombuden. Därefter
beslöts utan votering att godkänna verksamhetsberättelserna, varefter decharge
beviljades.
När sedan kongressen övergick till att behandla motionerna visade det sig,
att landsorganisationens ledning i strängt taget alla frågor kunde räkna med
den överväldigande majoritetens understöd. I ett stort antal motioner hade
påyrkats en fullständig omläggning av organisationssystemet efter
halvsyndika-listiska principer. Man ville sålunda ersätta förbunden med lokala
samorganisationer. Dessa skulle omfatta samtliga fackföreningar på respektive orter,
och direkt anslutas till landsorganisationen. Detta krav har varit uppe till
behandling vid föregående landsorganisationskongresser och då framförts från
syndikalistiskt håll. Då avsåg det att åstadkomma en decentralisation av
fackföreningsverksamheten, eller, som man sade, "all makt skulle läggas i händerna
på medlemmarna’’, och landsorganisationens ledning skulle endast ha till
uppgift att förmedla understöd samt leda mera omfattande lönerörelser och strider.
Nu hade man, under inflytande av den kommunistiska propagandan, i kravet
inrymt den meningen, att en centralisation av verksamheten skulle ske med
tyngdpunkten förlagd hos landsorganisationens ledning. Detta krav
kombinerades med kravet på, att landsorganisationen också skulle föra så kallade
anfallsstrider. Enligt nu gällande stadgar är landsorganisationens uppgift
begränsad till att biträda förbunden vid försvarsstrider. Det visade sig, att det
icke fanns någon resonans för dessa motioner, vilka för övrigt torde ha
tillkommit huvudsakligen i demonstrationssyfte. Hos det stora flertalet av
kongressdeltagarne fanns lika litet en önskan att avskaffa förbunden som att
beskära deras självbestämningsrätt. Motionerna avslogos också utan votering.
Däremot ägnades ett stort intresse åt en del motioner, vilka avsågo
organisationssystemets omläggande efter industriella linjer. I Sverige liksom i flertalet
andra länder har ju fackföreningsrörelsen ursprungligen organiserats efter
yrkeslinjer, beroende därpå, att hantverkerierna voro dominerande, då grunden
till de fackliga organisationerna lades. I den mån som den industriella
utvecklingen fortskridit har emellertid behovet av en industriell konsolidering gjort
sig starkt gällande. Detta har särskilt varit fallet inom metallindustrien.
Redan år 1909 gav landsorganisationens kongress sin principiella anslutning till
kravet på yrkesförbundens ersättande med industriförbund. År 1912 godkände
den en av en kommitté utarbetad omorganisationsplan i enlighet med
industriförbundsprincipen, varvid den dock uttalade, att övergången från yrkesförbund
till industriförbund skulle ske successivt och att det skulle "iakttagas att
intet våldförande sker på hittills självständigt verkande
förbundsorganisatio-ner". Detta beslut underströks ytterligare år 1917, varefter
representant-skåpet försökt påskynda en omorganisation inom de näringsgrenar, där
förutsättningarne for en s¾dan varit särskilt starkt framträdande. Förverkligandet
av omorganisationsplanen har emellertid varit förenat med stora svårigheter.
Inom en del mera renodlade yrkesförbund har man ogärna velat gå med på
en omorganisation efter industriella linjer.
Med kännedom om de psykologiska och andra faktorer, som göra sig så starkt
gällande inom yrkesförbunden, hade landsorganisationens ledning utarbetat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
