Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1922 - Hedén, Erik: Den stora skolreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41 (i
ERIK HED EX
inlära vissa för alla språk gemensamma lagar. Detta är att göra
som den tyske professorn vilken började sitt lilla barns
talundervisning med att lära det språkets idé. Undervisningen i svenska
bör syssla så litet med allmänna lagar och över huvud med
grammatik som möjligt. Den bör först och sist lära eleverna att
praktiskt och vackert nyttja sitt språk. Även om dessa läste aldrig så
mycket svensk grammatik, så måste de för övrigt, när de sedan
komma till de främmande -språken, möta ett så säreget ordförråd,
en så säregen grammatik och ofta även en så säregen stilistik att de
hava ringa eller ingen hjälp av modersmålet. Vidare tror
kommissionen att den korta tid de utländska språken få till sitt
förfogande skall motvägas genom större koncentrationsläsning. Också
ett svårt psykologiskt misstag! Vad som läres fort, glömmes fort.
Endast genom att långsamt invänja ett språk kan man lära det
grundligt.
För flera andra ämnen skapas en svår olägenhet därigenom att
de gång på gång komma att i olika form omläsas. Åtminstone i
religion, historia, naturvetenskap och delvis geografi, skall
uppenbarligen en viss kurs (naturligtvis ej hela kursen) först läsas i
folkskolan, så i realskolan och så i gymnasiet. Detta innebär
givetvis en stor tidspillan och det kommer att minska lärjungarnes
intresse, ty intet dödar intresset så som omtraggling. Lärjungarne
få också själva ett levande intryck av hur illa man hushållar
med deras tid, vilket givetvis ej kommer att öka deras flit och iver.
Allt detta kan anföras mot den sexåriga bottenskolan. Mot
den fyraåriga kan däremot endast anmärkas att i de samhällen där
man har goda sexklassiga folkskolor vilja många föräldrar låta
barnen fullständigt genomgå dessa, innan de övergå till realskolan.
Men för dessa barn finnas ju fortfarande de kommunala
mellanskolorna, vilka ingen tänker avskaffa. Varför kunna ej realskolor
och mellanskolor liksom hittills leva fredligt sida vid sida?
Enformighet på skolväsendets område är visst icke idealet. Just därför
att vi, som kommissionen vill, böra inskränka privatskolorna, böra
statsskolorna i stället organiseras möjligast mångsidigt. Men antag
att en lärjunge, exempelvis vid flyttning från ort till annan, måste
övergå från mellanskola till realskola eller tvärtom — kommer han
ej då i ett vanskligt läge ? Endast sällan och snart kanske aldrig!
Mellanskolor finnas redan nu i vissa av de samhällen där realskolor
finnas, och det är nog endast en tidsfråga, när de skola finnas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
