Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, dec. 1922 - Händelser och spörsmål - Lausannekonferensen och »Sundens frihet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
509
farvatten äro huvudpolerna vid denna konferens. Först när diskussionerna om
Sundens så kallade frihet började rulla upp sig i Lausanne såg man därför
konferensen i dess rätta ljus. Då först kommo Englands och Rysslands profiler
till sin fulla rätt. Det är betecknande att turkarna från och med den stunden
blevo ganska förtegna. Kanske kände de nu att det var bäst att hålla sig
undan och avvakta utgången av denna kraftmätning. Ryssarna som kommit till
Lausanne under sken av fullständigt samförstånd med turkarna försummade
ej tillfället att stärka sin position genom att tala å deras vägnar. På det
stadium konferensen i skrivande stund befinner sig vill det emellertid synas
som om engelsmännen lyckats dra turkarna närmare till sig. De allierade —
det vill i detta fall säga England — har framlagt förslag till bestämmelser
beträffande Sunden, som turkarna med vissa ej alltför stora förändringar tyckas
benägna att anta. De allierades förslag kunna i korthet sammanfattas sålunda:
För handelssjöfarten i Sunden skall full frihet råda under fredstider samt
även om Turkiet är neutralt. Om Turkiet tillhör de krigförande skola endast
neutrala fartyg äga frihet att befara dessa vatten. Turkiet skall i detta fall
lia rätt att undersöka fartygen.
Beträffande krigsfartyg gäller:
1) fri passage under fredstider, dock med det förbehållet att en makt ej
får sända flera fartyg genom Sunden än som ingår i den starkaste av de
strand-ägande ländernas Svarta Havsflotta.
2) Om Svarta Havsländer avrusta ytterligare får ingen utomstående makt
sända in en styrka i Svarta Havet som överstiger tre krigsfartyg, av vilka
endast ett får räkna mer än 10,000 ton.
3) Beträffande demilitariseringen föreslås att inga permanenta marina eller
militära styrkor skola få finnas i Sunden. Såväl de europeiska som de asiatiska
stränderna skola demilitariseras till en viss angiven bredd — liksom även öarna
i Marmarasjön och de fyra nordligaste öarna i Egeiska Havet. Nu förefintliga
befästningar skola rivas. En besättning på 10,000 man skall förläggas i
Konstantinopel.
För kontrollen av demilitariseringen samt för att säkerställa sjöfartens frihet
på Sunden skall en internationell kommission tillsättas bestående av
representanter för Frankrike, England, Italien, Japan, Förenta Staterna, Ryssland,
Grekland, Rumänien, Bulgarien och Turkiet. Kommissionen skall stå under
permanent turkiskt ordförandeskap.
Det berättas att när Tjitjerin hörde dessa förslag uppläsas utropade han:
’ "Genom att sätta Sunden under kontroll av en internationell statskombination,
skola ni blott föreviga de misshälligheter som förefinnas i Främre Asien och ni
skola tvinga Ryssland att rusta, rusta, rusta!’’ Enligt Rysslands mening borde
nämligen Sunden uteslutande kontrolleras av Turkiet, som också skulle ha rätt
att befästa stränderna och hålla en flotta som vore tillräckligt stor för att
kunna utföra en dylik vakttjänst. Sunden skulle helt och hållet stängas för
utomstående makters krigsfartyg. Det har sagts om ryssarnas ståndpunkt att
den är bestämd av militaristiska motiv. Vid första ögonkastet kan så också
tyckas. Under det att de allierade framträda med ett förslag som vinner
sympati på grund av de pacifistiskt präglade bestämmelserna om Sundens
demili-tarisering och internationell kontroll och så vidare, tala ryssarna om befästningar
och om flottor som skola byggas för att hålla obehöriga på avstånd. Ryssarna
tyckas ej alls bekymra sig om "Sundens frihet", för vilken Lloyd George var
beredd att sätta så mycket på spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
