Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1923 - —m: Kristiania—Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIANIA—MOSKVA .
57
Tydligare kan icke en sak erkännas. Det uppgives också med stor säkerhet,
att Tranmæl skall taga åtminstone den konsekvensen av sitt nederlag, att han
skall avgå från norska Social-Demokratens redaktorskap, som skall överlämnas
till Scheflo.
En norsk borgerlig tidning har riktigt karakteriserat innebörden i
"uppgörelsen" på följande sätt: "Det norska partiet får behålla sin självständighet
— så länge det är enigt med Moskva. Men om partiet är oenigt med Moskva
skola norrmännen alltid böja sig".
De våldsamma uttryck oppositionen mot Moskva tog under den norska
partistriden giva bestämt vid handen, att här verka krafter, som på längden icke
kunna dämmas in. Trots allt har Moskvas auktoritet fått en grundstöt. Inom
allt större kretsar i Det norske arbeiderparti börjar man bli på det klara med
att partiets hittillsvarande ställning varit förnedrande, ovärdig. Det som satts
under partistriden från Tranmæl och hans vänner komma att snabbt bära frukt.
Och när den skörden blir mogen, blir det icke hr Tranmæl utan socialdemokratin,
som kommer att bärga in den.
Att detta omdöme är fullständigt riktigt bekräftas genom vad som inträffat
efter landstyrets möte. Vad Radek lyckades skapa var i själva verket endast
fyra dagars stillestånd i partistriden. Sedan blossade den upp med full kraft
igen. I Social-Demokraten kom professor Edvard Bull med långa artiklar, där
den tranmælska riktningens gamla uppfattning utan varje eftergift åt Moskva
framfördes. Därpå svarade Olav Scheflo, bestämt hävdande exekutivens
synpunkter. Radek hade icke kunnat trolla bort skiljaktigheterna. När han
forsvunnit var allt lika igen. I Social-Demokraten och den övriga partipressen
var åter slagsmålet i gång.
Stämningen inom Tranmæls läger har fått ett klart uttryck i en redaktionell
artikel i Social-Demokraten den 22 januari. Däri säges:
De kommunistiska partierna skola efterhand förvandlas från masspartier
till religiösa sekter med katolsk kyrkotukt, som betecknas såsom disciplin.
Man har här i landet försökt hålla igen mot denna utveckling. Och följden
är att man blivit stämplade som mindervärdiga kommunister. Internationalen
har erkänt denna stämpling och resultatet har helt naturligt blivit ett kyligare
förhållande gentemot internationalen. Men hur har det gått i de länder, där
man bedrivit kommunistisk bokstavsdyrkan? Jo, att de kommunistiska partierna
blivit starkt reducerade. Utanför Ryssland är det nu endast ett enda parti,
som helt representerar sitt lands arbetarklass. Och det är Det norske
arbeiderparti. Detta förhållande borde bringa både internationalen och dess speciella
"vänner" här i landet att resonera en smula mera nyktert och fördomsfritt.
Men det ser ut, som man icke heller här i landet vill ge sig, förrän man
reducerat partiet till en katolsk menighet.
En mera absolut dom Över Moskvas metoder kan knappast fällas. Den är
närmast föranledd av att det brev från internationella exekutiven till norska
kommunistpartiet, som förebådades i Moskvakongressens beslut, nu anlänt. I
detta drages hela den gamla historien upp och de norska Särmeningarna erhålla
icke en enda koncession.
Striden inom det norska kommunistpartiet pågår alltså för fullt. Dess
resultat kan endast bli ett — ny splittring. —w,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
