Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Thorsing, Oscar: Mot ett nytt världskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT ETT NYTT VÄBLDSKBIG 95
Den opposition i England som betonar att Frankrike ej åsyftar
skadestånd utan Tysklands undertryckande har för övrigt ej klara
papper. Frankrikes finansiella ställning gör det till ett axiom för
varje fransk finansminister att Tyskland skall betala. I årets budget
föreligger en brist på 3½ miljarder, därtill kommer obetäckta
utgifter för återuppbyggnad och krigslån, utgifter som tiodubbla
bristen i det franska statshushållet. Det finns därför ej det ringaste
skäl att tro Frankrike om att vilja försaka alla sina möjligheter till
skadestånd endast för mer eller mindre fjärranliggande politiska mål.
Man har gjort gällande att Frankrike vill skaffa sig skadeståndet
genom att annektera vänstra Rhenstranden och Ruhrområdet. Men,
framhöll en fransk tidning, Le Temps för den 3 mars, en sådan
tanke vore ju att tillskriva Frankrike de mest diaboliska planer
på samma gång som man håller det för ovanligt naivt. Ty en
annexion av detta stora område skulle endast betyda ökade svårigheter
och en ständig oro för det franska folket. Å andra sidan är det
uppenbart att politiska syften även spela in. Poincaré har själv
medgivit det när han vid Pariskonferensen tillbakavisade det
engelska förslaget med bl. a. den motiveringen att Tyskland skulle kunna
resa sig allt för snabbt om den engelska planen följdes. Tyskland
skulle med andra ord åter bli den farliga grannen. Det är de
ständigt sammankopplade franska budorden som återkomma: skadestånd
och trygghet. Från vilken synpunkt man än närmar sig
skadeståndsfrågan skall man också finna att den i lika hög grad är ett politiskt
spörsmål som ett ekonomiskt. Ruhrockupationen lämnar otvetydiga
bevis härför. Om man ger akt på dess olika skeden upptäcker man en
fortskridande planmässig organisation för en längre tids uppehåll
i de ockuperade områdena. Järnvägstrafiken övertages av de
ockuperande makterna, en tullgräns drages utmed hela Rhen och kring
Ruhrområdet. Tyska tjänstemän utvisas och ersättas med fransmän
och belgare och inom kort hålla de bägge allierade makterna hela
administrationen för dessa områden i sina händer. Denna stora
apparat skulle ej behövts om avsikten blott varit en kort tids
ockupation. Man inrättar sig för år framåt, man skaffar sig en position
som på en gång skall skapa trygghet och ge säkerhet för
skadeståndsbetalningar. Man räknar därvid med att den tyska industrin skall
bli trognare i sin pliktuppfyllelse, när det har det ständiga hotet
över sig att när som helst kunna bli avskuren från sina viktigaste
hjälpkällor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
