Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Buxton, Dorothy F.: Varför stå fransmännen i Ruhr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
DOROTHY F. BUXTON
i sina tal. Tyskarna ha däremot alltsedan vapenstilleståndet avslöts
gjort upprepade förslag om återställelsen, inneslutande anbud om
tyskt arbete och råmaterial samt kontanta betalningar. Principen
om tyskt arbete accepterades av den franska landsorganisationen
(C. G. T.) såväl som en representativ opinion från de förstörda
områdena. Långvariga förhandlingar mellan franska och tyska
fackföreningar, framför allt byggnadsarbetarnas, resulterade i
uppdragandet av allmänna linjer för återställelsearbetet. Men av skäl, som
aldrig riktigt uppenbarats, hava dessa förslag helt enkelt kastats i
papperskorgen av franska regeringen. Om man för tre år sedan,
eller till och med för två år sedan, antagit dessa tyska förslag, skulle
nordöstra Frankrike i dag ha visat en helt annan bild än det gör.
De verkliga hindren för denna vägs beträdande framgingo tydligt
av de hänvisningar, som gjordes under konferenserna under början
av år 1921 mellan offren från de förstörda områdena och de franska
arbetarorganisationerna, ävensom i den pressdiskussion som dessa
konferenser framkallade. Man behöver icke citera den franska
arbetarpressen. Den inflytelserika borgerliga tidningen Journal des
Débats skrev i januari 1921, att problemet om att uppå en praktisk
metod för återställelsearbetet komplicerades genom "den opposition
som göres av vissa privata intressen, vilka i återställelsen av de
förstörda områdena se en bestående källa för våra intressenter i
byggnads- och inredningsleveranser". L’Oeuvre skulle ha välkomnat en
metod "i enlighet med de lidandes önskan", men den lösning som
åstundades av Frankrikes näringsrepresentanter inspirerades av den
principen att "de förstörda områdena under femtio års tid skola
utgöra en exploateringskoloni för fransk industri".
Men det fanns ett annat skäl, mindre påfallande måhända men
ej mindre reellt. Jouhaux, franska landsorganisationens ordförande,
hänvisade till detsamma då han på en av de ovan nämnda
konferenserna yttrade: "De tyska organisationerna äro fullt villiga, men
franska regeringen föredrager att ockupera Ruhr". Något senare
skrev Marcel Cachin i PHumanité: "De önska ockupera Kuhr;
de önska förbliva där för beständigt. Alla de "goda
fransmännen", sådana som Daudet, Bainville, Poincaré, Lysis, proklamera
detta bestämdare för varje dag. De önska krossa Ehen, såsom
Ludvig den fjortonde och Napoleon, för profiten och för äran".
Det sista ting i världen, de "goda fransmännen" — de
kapitalistiska militaristerna — önskade, var i själva verket att Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
