Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Händelser och spörsmål - Fakta bakom Ruhrockupationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSES OCH SPOESMAL
119
detta, som måste förhindras. Dess skatteprineip är tvärtom att "med all
makt bygga på indirekt beskattning och vara så mild som möjligt mot de stora
förmögenheterna". Den finanspolitik, som i hägnet av det nationella blocket
frodas i Frankrike, "gör det omöjligt att genomföra det demokratiska
skattesystem som skulle sätta statens finanser på goda fötter". Och samma gäller
minskningen av statens utgifter. Caillaux anför, att genom att bygga
Frankrikes armé efter Jaurès förslag skulle betydande besparingar kunna göras. Men
’ ’det nationella blockets psykologi gör det omöjligt att vinna radikala
inskränkningar". Det är "till följd av själva sin natur ur stånd att bringa reda i de
offentliga finansernas kaos".
Detta gäller sålunda deficitet i den egentliga budgeten. Men Caillaux går
ett steg längre och förklarar, att "direkt beskattning i huvudsak bestående
av en skatt på förmögenheter förvärvade efter 1919 (vilket blott skulle betyda
återställandet till samhället av orättmätigt förvärvad egendom), skulle täcka
hela årskostnaden för krigspensioner och dylikt’ \ Eesultatet av Caillaux
undersökning är, att en. brist för Frankrike för återställelse och dylikt av 35 miljarder
guldfrancs (28 miljarder guldmark) föreligger, vilken Tyskland bör betala.
Men alla krav därutöver äro dikterade av en oansvarig finanspolitik under
inflytande av franska chauvinist- och finansintressen. Men man ser hur spelet
skötes: skonandet av de verkligt skattekraftiga framtvingar ett abnormt
indirekt skattetryck på Frankrikes breda folklager, och det härigenom
uppväxande missnöjet begagnas såsom basis för en propaganda mot Tysklands
försumlighet, den föregivna orsaken till trycket!
Tjuguåtta miljarder guldmark! Jämte en del övriga kostnader skulle detta
representera en totalprestation av Tyskland om 40 à 45 miljarder guldmark,
vilken summa emellertid skulle sjunka till 30 à 35, därest Förenta Staterna
avskreve upplupna räntor på av dem lämnade lån till Frankrike. Det är då
att minnas, att Tyskland i mars 1921 erbjöd sig att betala 50 miljoner
guldmark! Men detta avvisades på grund av Frankrikes tryck, och summan
fixerades till 132 miljarder, en orimlighet!
Detta är sålunda en bakgrund, mot vilken Frankrikes anklagelser för
utebliven uppfyllelse av ålagda prestanda ter sig tämligen omotiverade. Vart
Frankrike syftar med att uppställa skadeståndskrav, som fyrdubbelt överstiga
vad insiktsfulla fransmän1) anse rimligt, och som endast kunna ha effekt att
ruinera Tysklands ekonomi, är icke svårt att se. Men syftet är icke sådant
att det kan godkännas av en fredlig och saklig opinion.
Sedan summan 132 miljarder fixerades av Londonkonferensen, ha ju
oupphörligt reduktioner måst göras. Men osäkerhetstillståndet, en direkt
provokation mot Tyskland att iclce prestera mer än nödigt, emedan följden eljest endast
bleve en ökad utpressning, har bibehållits. Vad har emellertid Tyskland
presterat? Intill den 1 maj 1921 något över 37 miljarder guldmark, enligt
finansministern Schröders beräkningar, vilka visserligen icke i alla punkter godkänts
av skadeståndskommissionen, men dock — med J. M. Keynes ord — "äro
tillräckliga för att knäcka den myten att Tyskland sedan stilleståndet icke gjort
*) Vilka orimliga beräkningsmetoder som lagts till grund vid beräkning av
återuppbyggnadskostnaden belyses drastiskt av professor Cassel i hans föredrag
om "Återuppbyggnadsproblemet" vid Sv. Bankföreningens årsmöte 1922, s. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
