Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Karleby, Nils: Arbetarmonopol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
NILS KARLEBY
om även rester av alla förgångna produktionssätt och frön till alla
kommande’ \
Men om det ännu alltjämt är ett stycke kvar till den punkt, varest
ett kollektivistiskt produktionssätt är det dominerande, trots det
påtagliga närmande till detsamma som under de senaste hundra åren
skett, så måste det vara ännu mycket längre kvar, tills den nya
kollektivismen kan giva anledning till sådana kritiska dödsbetraktelser,
som för varje mänsklig inrättning småningom bliva den naturliga
aftonsången, ackompanjemanget till det allt starkare framträdande
av dess nackdelar, som i mån av dess utveckling sker och slutligen
blir motivet till en ny rörelse för att ersätta den med en annan.
Det vore ett synnerligt misstag att tro, att den obevekliga lagen
att "allt som födes, är värt, att det förödes", icke skulle gälla även
denna utveckling, att man med den nu försiggående
samhällsomda-ningen skulle ha kommit till den sista, bortom vars slut det eviga,
oföränderliga, den levande dödens rike skulle vänta. Det vore
åtminstone särdeles omarxistiskt. Ty Marx har visserligen trott, att i
en framtid man skulle nå ett så högt utvecklat samhällsskick och så
högtstående människor, att de samhälleliga evolutionerna kunde
"upphöra att samtidigt vara politiska revolutioner", men något slut
på den dialektiska utveckling, vars lag är att varje verk i sig
rymmer fröet till sitt upphävande och ersättande med ett nytt, och vars
väsen är en ständig nyalstring inifrån,1) har denne den eviga
rörelsens tänkare icke förespeglat. Om man alltså åt framtidens
skribenter överlämnar värvet att sjunga svanesången över den nu så
ung-domsfriska och uppåtgående kollektivismen, så betyder detta endast
en verklighetens tidsföljd motsvarande arbetsfördelning mellan
skribenterna i varje generation.
Men det är ingenstädes sagt, att en utveckling skulle vänta med
att erbjuda nackdelar och problem, tills den vore i närhet av slutet
och skulle börja lida av dödskrämpor. Tvärtom är det så, att detta
sker redan från början. Varje ny utveckling sätter omedelbart nya
faktorer i funktion, och det är ingalunda sagt, att dessa utan vidare
verka tillfredsställande, ens för sina egna skapare. Det är
fastmera sannolikt, att de verka ojämnt och paradoxalt och behöva
ständig korrigering, för att huvudtendensen skall kunna utvecklas jämn
och orubbad. Framåtskridandet ar strid och kamp, prövning och
a) Adler, Marxistische Probleme, Stuttgart 1913, s. 29 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
