Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1923 - Mogård, Bertil: Samhället och ungdomskriminaliteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLET OCH UNGDOMSKRIMINALITETEN 149
I § 17 av ungdomsbrottslighetssakkunnigas förslag till lag om
tvångsuppfostran föreslås en mycket önskvärd utvidgning av
anstaltsmyndigheternas rätt till utplacering av elev, som utan att
kunna anses ha erhållit all den handledning och vård uppf
ostrings-institutet i vanliga fall kan lämna, dock på grund av sin psykiska
konstitution har särskilt svårt att anpassa sig efter förhållandena i
en anstalt och i hög grad lider av anstaltslivets tryck. För en
sådan torde lämpligast vara, att han så tidigt som möjligt och under
närmaste och noggrannaste övervakning av anstalten för längre
eller kortare tid placeras i enskilt hem. Eftervården rörande dessa
blir härigenom i stort sett den viktigaste uppfostringsåtgärden.
För vissa elever av mera konstant vanartad, kriminell eller
psykiskt undermålig läggning förefaller även eftervårdsarbetet
förspillt. Med stora ansträngningar anskaffas åt dessa platser. De
förses vid avgången från anstalten med fullständig utrustning av
helgdags- och arbetskläder. De starta med samma chanser som
ynglingen från ett omtänksamt hem. Ibland efter endast några dagars
förlopp kommer så meddelandet, att de avvikit från anställningen.
De efterlysas och återkomma urspårade och trotsiga. Efter en tid
göres ytterligare försök med utplacering, och samma historia
upprepar sig. Dessa äro de, som så småningom i statistiken bliva de
återfallna i brott. De rekrytera fängelserna och
tvångsarbetsanstal-terna. Dessa äro de, som diskreditera uppfostringsanstalternas
arbete. Var plåga har ett skri för sig, blott hälsan tiger still, säger
talesättet. De till synes obildbara äro anstalternas plåga.
Och dock utvisar nyrekryteringen av elevantalet år för år, i
synnerhet under senare tid, att just ovan omförmälda elevkategori blir
större och större. Hittillsvarande sorgliga erfarenheter måste
därför snarare sporra ivern att utfinna ett lämpligt behandlingssätt
för deras eftervård. De konstitutivt arbetsovilliga, med outrotlig
vagabonderingslust utrustade och uppenbart oemottagliga för
uppfostran i frihet böra utsöndras och underkastas om också ej
internering på obestämd tid så dock en varaktigare och strängare
vistelse i särskilt därför avsedd anstalt. Så förfar man i
Nederländerna, där uppfostringsanstalten vid Alkmaar just mottager sådana
misslyckade elever. I England överflyttas de i vissa fall till fängelse.
Ovan omförmälda ungdomsbrottslighetssakkunniga föreslå i sitt
betänkande upprättandet av s. k. allmänna förbättringsanstalter med
vid behov en vistelse av upptill 26 års ålder — en tanke, som redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
