Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1923 - Edström, Axel: Kanada och Australien — två svenska emigrationsländer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANADA OCH AUSTRALIEN ETC.
249
tala regeringen, är en invandring av yngre pojkar 16—21 år, och
mycket har gjorts för att få ut dessa från moderlandet till
Australien. Vår tids specialister göra sig ej därute, man måste kunna taga
i lag med allting. Betecknande är det av Jose anförda fallet, om
bonden, som sökte en kock och som tillfrågades om, vad slags kock
han önskade. Svaret blev: ’’Jo, en man som kan slakta ett får, och
som kan hugga ved och mjölka litet och om så behövs hämta vatten.
Det skulle också vara utmärkt om han hade god hand med hästar."
Där förhållandena äro sådana där passa pojkar, de få lättare det
australiensiska temperamentet, än den mest tränade och skolade
jordbrukaren från Gamla världen.
Australien måste leva på jordens produkter, ty guldets tid är ute.
Men det oaktat minskar jordbrukarnas antal. Hur kan främlingen
då lyckas när landets egna söner icke anse det lönande att stanna
kvar på landet? Framför allt därför, att han kommer från sämre
förhållanden, medan australiensaren fått högre anspråk på livet.
Den infödde australiensaren blir heller aldrig bonde i själ och hjärta.
De mindre rörliga och mindre spekulativt anlagda invandrarna från
Europa med jordbrukaretradition i ådrorna, bli bättre jordbrukare
i Australien än landets egna söner.
De australiska myndigheterna komma nog aldrig att sätta in kraft
på invandring från något annat land än Storbritannien. Dock är
under normala förhållanden andra européer, särskilt nordeuropéer,
välkomna, och betraktas som goda kolonister.
Förbjudna att invandra äro sådana som lida av svår sjukdom,
anarkister, tidigare deporterade, forna fiender från världskriget,
samt de, som kunna tänkas vara komna i och för strejkbryteri och
därmed analoga ärenden. Fackföreningarna streta av alla krafter
emot för att hindra en invandring, som kan tänkas på något sätt
bidraga till lönesänkning för industriarbetarna.
De skandinaver, som invandrade 1913 utgjorde 1,729 och 1919
695. Av kvinnor från de nordiska länderna ha endast ett fåtal sökt
sig dit ned.
Det största problemet, som möter staten vid dess försök att få
invandrarna placerade ute på landet, är att den väl belägna jorden
innehas av stora jordägare, som hellre hålla får och boskap på den,
än de upplåta den för nybyggare. Statsingripande i detta
avseende har försökts, men ha visat sig så dyrbara, att det ej lönat sig.
Till ledning för den, som i våra dagar söker sig ner till Asutralien
ger Jose följande minnesregler:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
