Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1923 - Händelser och spörsmål - Ett sista försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
serligen ej som ett ’’diplomatiskt dokument" utan som ett 9’psykologiskt
dokument" och underlåter ej heller att på vissa punkter precisera Frankrikes
hållning. Diskussionen kunde ej förhindras. Mellan London och Paris
öppnades så gott som genast efter mottagandet av tyska regeringens memorandum
en den livligaste diplomatiska korrespondens om möjligheten för
underhandlingar med Tyskland. Brittiska regeringens hållning är ännu då detta skrives
(17 juni) ej fullt klar. Å ena sidan betonas mycket starkt att det ej kan
bli tal om att England ger uttryck för något slags gillande av
Ruhroekupatio-nen. Det skulle betyda ett avsteg från neutralitetspolitiken och ett
godtagande av Poincarés politik vars principer England sålunda skulle tillerkänna
segern. På många håll göres också gällande att England ej kan ansluta sig
till det franska kravet på Tyskland att upphöra med det passiva motståndet,
ty detta skulle just innebära ett erkännande av ockupationen. Den riktning
diskussionen tagit tyckes emellertid tyda på att brittiska regeringen söker få
Paris att till sitt krav knyta vissa utfästelser i frågan om skadeståndet.
Meningsutbytet föres ut över allt större områden och i samma mån som marken
på detta sättet planlägges och klara riktningar uppdragas för
skadeståndskon-fliktens lösande, i samma mån förminskas tydligen betydelsen av detta krav
på motståndets upphörande. Emellertid är det ännu omöjligt att avgöra om
utgången av dessa förhandlingar mellan Paris och London skall möjliggöra
en uppgörelse med Tyskland, ty de förklaringar som avgivits om Frankrikes
hållning peka hän på svårartade komplikationer.
Innan vi redogöra för Tysklands nya anbud skall det vara av intresse att
slå fast en av de viktigaste punkterna i Frankrikes skadeståndspolitiska
program.
Man kan fråga sig varför franska regeringen så ivrigt kräver det passiva
motståndets upphörande. Två förklaringar äro genast påtagliga. Dels rör det
sig om en ren prestigefråga, dels är det helt naturligt att franska regeringen
innan den ingår på förhandlingar med den tyska vill tillförsäkra sig
vapenstillestånd och trygghet för sina soldaters liv i Ruhr, likaväl som tyska
regeringen för tyska undersåtars liv. Men bägge dessa hänsyn kunna lämnas åt sidan
hur viktiga de än äro särskilt för franska regeringens inre ställning. De äro ej
avgörande. Avgörande är däremot en annan synpunkt. Franska regeringen vill
överhuvudtaget ej uppge sin Ruhraktion förrän den fört fram till målet och
det är närmast att fullständigt behärska detta industricentrum och alla dess
ekonomiska möjligheter. Detta är omöjligt så länge det passiva motståndet
fortgår. På grund av motståndet har Ruhraktionen hittills varit ett
fullständigt fiasko. Vore det tänkbart att motståndet kunde förlängas praktiskt taget
godtyckligt och Tyskland i övrigt ej betalade något skadestånd, hade
Frankrike inga möjligheter att någonsin gottgöra sig för sina förluster under kriget.
Återkallar emellertid tyska regeringen de order och förordningar med vilka den
lämnat sitt stöd åt kampen i Ruhr, avskaffar de straffbestämmelser med vilka
tyska ’ tjänstemän, som bistå ockupationsmyndigheterna eller de industriägare
som begagnar sig av dessa licenser etc, hotas, avskaffas hela detta system som
utgör ett fullt ut lika drastiskt medel för att stärka motståndet, som trots
någon av ockupationsmyndigheternas alla upprörande åtgärder i motsatt
riktning, är det uppenbart att franska regeringen med sannolikhet kan räkna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
