Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1923 - Mathis, Henry Peter: En av den nya diktens män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÊN AV DÄN NYA ÖIKTENS MAN
295
ut ur Jerusalem, för att den skall bäras över världen. I denna bok
kämpar Paulus, då fariséernas hopp, mot den farlige profeten och
hans efterföljare, som vilja lösgöra folket är de mäktigas och
prästernas klor. I den tredje, "Porten", besegras Paulus av den nya
tron, och efter en häftig inre kamp går han att fortsätta Kristus’
och Stefanus} verk.
Diakonistyrelsens förlag har utgivit en svensk översättning av
"’Stefanus". Om den kan rekommenderas, är ovisst, ty i det
teolog-kristna organet ’ ’’Vår löseny’ har en snäll farbror anmält den på
ett sätt som visar, att han förstått varken "Stefanus" eller Sletto.
Han talar om boken som närmast en beskedlig kristlig
helgonberättelse lämplig för ungdom, men beklagar att helgonet har mänskliga
känslor för en ung kvinna — känslor som likväl kuvas för verkets
skull.
Ingalunda är det en barnbok! Ej heller en fattig helgonhistoria
till uppbyggelse för fromma. — Sådant är inte religiös diktning.
Sletto är helt visst en sant och djupt religiös natur, men han är för
mycket diktare och konstnär för att misshandla sina ämnen; så som
oftast sker när dessa äro religiösa. Sällan känna sig numera
betydande konstnärer lockade av sådana, än mera sällan blir det
betydande konstverk av. Men undantag givas, lyckligtvis.
Dessa tre böcker höra till de djupa och allvarsamma, som man gör
rätt uti att inte för snart lägga ifrån sig och säga sin enkla mening
om. De äro större än de synas. Det är själsskildringar av ett slag
som vi inte äro vana vid, på en gång sköna och sanna som livet
självt och så enkla och hela, så fria från naturalism och psykologism
som den klassiska konsten — och livet självt.
Själsskildring är noga taget ett oriktigt ord om detta. Det är
icke alls skildring, det är berättande. Allt det stillastående kring
det som rör sig är nämnt blott så mycket, som är nödvändigt för att
ge luft och mark, färg och skuggor. Varken inre eller yttre s. k.
verklighet beskrives. Sletto älskar tingen som konstnär, inte som
kulturhistoriker, och själarna som diktare, inte som psykolog.
Det är heller inte bara ett berättande om händelser och människor.
Tankar och verk äro större än sina redskap, människorna, menar
Sletto med rätta. Här är berättat om själens segrar över kroppen,
om det rättas kamp mot det vrånga, om det skönas gömda eller
uppenbara skönhet. Om det yttre livet som form och medel för
det inre. Om anden i världen. Hur den söker sig tjänare bland
männniskorna, går förbi de odugliga och själviska, dröjer hos de
starka och goda, lönar dem på sitt eget sätt, sällan med det som kallas
lycka. Tankar födas, växa, kämpa, segra eller dö. Människoverk
ställes mot människoverk — i den hårda brottningen segrar till slut
det, som tjänar anden och sanningen.
Sin berättelseform kallar Sletto "relief".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
