Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Pauli, Ivan: Jeppe och demokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEPPE 00H DEMÖKKATIN
353
og andre stakkels Bender!" eller när han ställer sitt eländiga liv av
armod och slit mot sekreterarens bekväma och välbetalda syssla.
Holberg skulle varit en dålig människokännare, om han icke låtit
dylika glimtar av den förtryckte bondens länge dolda klasshat bryta
fram hos Jeppe. Men Jeppes själsliv i denna underliga situation,
i vilken han slungats in utan eget förvållande, förklaras icke med en
så enkel formel som den Harald Nielsen använt, och det är mer än
lovligt naivt att i hans lynnesutbrott inlägga ett fullfärdigt
soeial-revolutionärt program.
Även om man förutsätter, att Jeppe på fullt allvar skulle tänkt
begagna sin friherrliga makt över liv och död, är det alldeles
missvisande, när Harald Nielsen, efter att ha anfört Jeppes befallning
att fogden skall hängas, utbrister: ’ ’Klassejustitsen er indf0rt. Det
er Överklassen, der er sat under Anklage — under eet — fordi den
er Överklasset’ Detta är nämligen ingalunda motiveringen för
Jeppes domslut. Det är, i detta ögonblick, icke bonden Jeppe, som
vill hämnas på sin överordnade för forna övergrepp, utan det är
"baron" Jeppe som vill straffa sin tjänare för att denne
uppenbarligen bestulit honom på stora summor — hur skulle annars hans lön
på femtio riksdaler kunnat räcka till för röck med silverknappar,
silkespung i håret och "krusedoller " kring händerna, för att icke
tala om hustru och sju barn! Och detta är icke den enda gången
Jeppe naivt utgår från förutsättningen att han är — och alltid har
varit — baron. Harald Nielsen synes här totalt ha förbisett den
intressanta personlighetsklyvning, som Holberg laborerar med såväl
i baron- som i hängningsepisoden. Den stackars bondens otränade
hjärna ställes i båda fallen inför ett benigt identitetsproblem, vilket
Nielsen först i sitt slutkapitel ger en svag antydan om: "Är det jag
eller är det icke jag?" Efter uppvaknandet i baronens säng kämpar
han förtvivlat med detta problem, och även sedan han låtit övertyga
sig om att han verkligen är baronen, korsa sig de båda jagen
oupphörligt i hans medvetande. Än är han fullt medveten om sin nya
värdighet och sina nya privilegier, än faller han plötsligt in i sina
gamla tankevanor, varvid han förargad tillrättavisar sig själv med
orden: ’ ’Se, nu kommer de forbandede Bondegriller igen!’’ Förstår
man icke detta, utan utgår ifrån att Jeppe helt enkelt är ’ ’sig selv’’
genom hela akten, då bör man företaga sig något annat än skriva
doktorsavhandlingar om Holberg. Annars går det som när Harald
Nielsen skall förklara Jeppes yttrande: "Jeg siger, jeg er selv en
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
