Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Pauli, Ivan: Jeppe och demokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEPPE OCH DEMOKKATIN 355
självkännedom; de nödvändiga mellanleden få icke överhoppas.
Dessa av Harald Nielsen i högtidlig bröstton framförda påminnelser
ger man gärna både honom och Holberg rätt uti; det är sanningar
som den socialdemokratiska pressen dagligen predikar. Skillnaden
mellan höger och vänster ligger blott i den tidslängd, man anser
nödvändig för passerande av ifrågavarande mellanled. Och här
sticker den konservativa bockfoten fram i Harald Nielsens eljest rätt
försonligt klingande avslutning. För Jeppes vidkommande anser
han nämligen att icke mindre än tre generationer skulle vara
erforderliga, så att man "begyndte med hans Bedstefader eller ventede
paa hans Barnebarn"; förmodligen anser han också, att det först
är hos Jacob Skomagers sonson, som sullädret har utsikt att övergå
i verklig kultur. Med sådana inskränkningar har verkligen den
demokratiska faran mistat varje udd. En demokrati i form av en
på tre generationer uppdelad ståndscirkulation torde icke ens hos
Jeppes baron Nilus kunna väcka någon större förskräckelse. Det
finns emellertid de som mena, att redan en generation bör kunna
räcka till för att göra Jeppe fullt regeringsduglig — ty Jeppe är inte
dum — bara han slipper från fogden, klockaren och brännvinet.
Och trots Harald Nielsen och Böök misstänker jag starkt, att gamle
fader Holberg, som själv hade kämpat sig upp ur betryck och
fattigdom, menade alldeles detsamma.
Säkert är i varje fall, att den diktare, som genom Henrich i
Mas-carade så gripande skildrat småfolkets nöd, aldrig skulle kunnat
dela den råa och brutala samhällssyn, som talar i följande ord av
Jakob Knudsen, citerade i Harald Nielsens bok med varmt
instämmande: "Det er ikke Uret, at nogle er fattige og andre rige; det er
ikke en G ang Uret, at nogle d0r af Sult og andre lever i Överflöd;
for de, som nu sulter, vilde behandle de Rige akkurat ligesaadan, hvis
de selv kom ovenpaa. Det lærer al Erfaring. Og Lige mod Lige
kan aldrig blive Uretfærdighed.’’ — Det är onekligeii en riktigt
prydlig banditmoral och ett källklart uttryck för nutidshögerns
innersta tankar. Men vad skulle Ludvig Holberg säga, om han finge
höra dylika grundsatser utgivas som den verkliga innebörden i hans
bästa komedi, och om han såge hrr Nielsen och Böök som en ny Don
Quijote och hans Sancho Panza draga till strids mot de bolsjevikiska
väderkvarnarna med hans egen Jeppe mellan sig som motvillig
bundsförvant? Antagligen skulle han nöja sig med att småle
sarkastiskt och därefter doppa sin penna för att skriva en ny och
dråplig komedi. –––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
