Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1923 - Bendixon, Stig: Världskriget i de historiska läroböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSKRIGET I DE HISTORISKA LÄROBÖCKERNA
367
200 människor pr dag. Vidare hade ententeledningen att tänka på
Belgien, det nyss utrymda Nord-Frankrike, Tjeckoslovakien, Polen
och de nya baltiska länderna ävensom Syrien och Armenien. I de
flesta av dessa länder var nöden betydligt svårare än i Tyskland.
Vid krigets slut hade med andra ord det tyska u-båtskriget genom
den anställda förödelsen på all världens handelsflottor bragt större
delen av Europa och Främre Asien till randen av en
hungerkatastrof.
Den andra felaktigheten beträffande krigets awecklingshistoria
visar ännu en gång, att de serbiska kapitlen icke äro lärobokens
starka sida. Det sägs, att med Serbien förenats "stora delar av de
österrikiska länderna Kärnten och Steyermark (liksom Böhmen med
betydande tysk befolkning)". Verkliga förhållandet är emellertid,
att i Steyermark den nya gränsen ganska noga följer gränsen mellan
tyskt och sydslaviskt språkområde och att i Kärnten en talrik
slavisk befolkning till följd av folkomröstningen stannat hos
Österrike. Det är sant att den nya jugoslaviska staten kommit att
omfatta en avsevärd tysk minoritet (ungefär en halv miljon), men
denna minoritet bor för det mesta i spridda enklaver inom det av
Ungern till Serbien avträdda området och hade alltså omöjligen
kunnat förenas med Österrike.
Till sist ännu en anmärkning, avseende framställningen av krigets
förhistoria. Författaren ägnar stor uppmärksamhet åt den ryska
nationalismen såsom krigsorsak. Efter att ha omnämnt den år 1908
återupptagna kampen mot Finlands lagliga ordning säger han, att
det "med ny iver arbetades på förryskning av andra det ryska
väldet underlagda främmande nationaliteter, såsom den polska och den
ukrainska", och författaren förklarar, att de gamla ryska
undertrycknings- och utvidgningssträvandena "vunno i styrka genom att
nu kunna erhålla stöd inom en folkrepresentation". I den mån den
citerade skildringen rör behandlingssättet av polackerna, är den
felaktig. Skall man tala om någon olikhet mellan polackernas
ställning före och efter revolutionskrisen 1905, så har man snarast att
konstatera en förändring till det bättre. Till en början må erinras
om att de under nämnda kris lyckades ernå rätten att använda polskt
undervisningsspråk i privatskolorna (en rätt, som var dem
förvägrad i de under Preussen lydande polska provinserna) och att denna
rätt ej heller sedan fråntogs dem. Vad nu angår dumamajoritetens
hållning till gränsnationaliteterna karakteriserades den bäst av ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
