Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Unden, Östen: Garantiproblemet inom Nationernas förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARANTIPROBLEMET INOM NATIONERNAS FÖRBUND 425
själva verket har redan vid Santiago-konferensen i år
åstadkommits en konvention, som från sydamerikanskt håll framhölls såsom
förebildlig, men som har karaktären av ett avtal rörande
obligatoriskt medlingsförfarande och ingalunda innehåller
garantiutfästelser. Vidare ha fem småstater i Central-Amerika avslutat ett avtal
om begränsing av rustningarna, vilket emellertid ej heller är
kombinerat med garantiåtaganden. Att de engelska dominions
ställa sig främmande till idén om ett garantiavtal, torde vara
sannolikt, ehuru de med hänsyn till sitt läge i andra världsdelar än
Europa icke ha anledning att markera sin ståndpunkt.
Av allt att döma skola meningsmotsättningarna tydligare
framträda, ju mer det Ceeirska projektet tager konkret form. Och även
om ett allmänt garantiavtal kommer till stånd mellan en del stater,
skola en "del andra — och de mest rustade —ej vara benägna ansluta
sig till en allmän nedrustningsplan, med mindre de få till stånd
partikulära allianstraktater. Därest t. ex. Frankrike, i full
konsekvens med sin hållning till förslaget om allmän garantitraktat,
föreslår en speciell militärkonvention med England såsom förutsättning
för överenskommelse om nedrustning, så står man åter precis vid
utgångspunkten. Och opinionen i England lär icke då vara mer
benägen för en dylik militärkonvention än den varit hittills.
Det har icke varit till gagn, att garantifrågan kombinerats med
nedrustningsfrågan. Den förra utgör ett självständigt problem.
Med en framtida utveckling av Nationernas förbund till en fastare
rättsorganisation skulle följa en organisk utveckling även av de
nuvarande garantiförpliktelserna, som ju för övrigt i den utformning,
de ha fått i förbundsakten, redan sträcka sig längre än som tyckes
överensstämma med förbundets verkliga krafter.
En utveckling av garantisystemet i form av partikulära
militärallianser kan rentav öka spänningen och otryggheten i världen och
skulle alltså ingalunda utgöra någon lämplig utgångspunkt för
internationella avtal om minskning av rustningarna. En avspänning i
det allmänna politiska läget genom en förnuftigare politik gentemot
Tyskland skulle givetvis betyda mera för tryggheten i Europa än
allehanda garantitraktater.
Förbundsförsamlingen gav också 1922 uttryck för tanken, att den
materiella avrustningen är avhängig av den "moraliska
avrust-ningen’\ Dock råder här en växelverkan, eftersom kapprustning
har visat sig bidraga till misstänksamheten i världen, lika väl som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
