Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Olberg, Paul: Ryska ställningar och utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KYSKA STÄLLNINGAR OCH UTVECKLINGSLINJER 427
sin utveckling och arbetarna bildade en blott liten minoritet av
befolkningen, funnos inga förutsättningar för socialismen. Ledarna
för det bolsjevikiska partiet och. dess press försökte bl. a. kasta
skulden till kommunismens misslyckande på uteblivandet av stödet från
den väntade världsrevolutionen. Det tarvades inte många ord för
att vederlägga denna mening. Samtliga ryska socialistiska partier,
bolsjevikerna inte undantagna, voro ända till 1917 fullt ense om att
blott en borgerlig revolution vore möjlig i Ryssland — detta oavsett
framgångarna för den revolutionära rörelsen i västern.
Världsrevolutionens fåtaliga förfäktare voro aldrig på det klara med i vilken
konkret form dess stöd för Ryssland egentligen skulle yttra sig.
Endast av denna anledning var det på det högsta oförsvarligt att på
grundval av problematiska kombinationer experimentera med ett helt
folk. Detta måste fördömas desto mer, som det inom det
bolsjevikiska partiet inte rådde något tvivel om att ett socialistiskt Ryssland
inte skulle kunna upprätthållas. Dess ledare ha själva upprepade
gånger i sina skrifter erkänt frånvaron av såväl den ekonomiska
grundvalen som de socialpolitiska krafterna för näringslivets
organisation och ledning. Det måste därför energiskt framhållas, att den
uppfattning, som ser orsaken till kommunismens sammanbrott i
världsrevolutionens uteblivande, inte är byggd på något annat än en
bolsjevikisk legend.
Framtvingad av böndernas bestämda påtryckning sysselsatte sig
sovjetregeringens nya ekonomiska politik i främsta rummet med en
revision av agrarpolitiken. Makthavarna trodde sig härigenom
kunna vinna bondebefolkningens förtroende. Första åtgärden var
upphävandet av kontingentsystemet, enligt vilket den oerhörda
spannmålsskatten fastställdes efter sovjetorganens godtyckliga
bestämmelser. Detta system ersattes med en naturaskatt. Från denna
tid behövde bonden lämna endast en del av sina produkter till staten.
I övrigt fick han rätt att fritt förfoga över avkastningen av sitt
arbete. Han fick alltså sälja eller utbyta den som vara på
marknaden. Därmed har det statliga spannmålsmonopolet samtidigt
avskaffats. Som en naturlig följd av skattereformen blev man tvungen
att åter införa den fria handeln. Genom dessa nya lagar ville man
sporra bonden att öka sin produktion till stadens fromma.
Den nya kursen tog vidare till sin uppgift att främja
kooperationen samt små- och hemindustrin.
Återupprättandet av industrin skulle huvudsakligen förverkligas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
