Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Marcus, Carl David: Strindbergs naturalistiska skådespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4M
CAEL DAVID MARCUS
porer. Om man dessutom betänker, hur hans intresse för
naturvetenskaperna utvecklat sig från år till år oeh hur naturvetenskapen
inspirerat mångt oeh mycket av positivismens läror som till exempel
Spencers evolutionism, först då ser man hur väl preparerad en
Strindberg var för positivismens läror.
Man är naturligtvis böjd att med positivismens världsåskådning
förena begreppet om en ny grund för hela mänskligheten att stå på.
Ser man i dag, då riktningen spelat ut sin stora roll, närmare efter
vad den betytt blir resultatet dock ett annat. Strindberg har i en
av sina mest bekanta dikter, Esplanadsystemet, kanske utan att vilja
det, på ett förträffligt vis karakteriserat hela rörelsens innersta
väsen.
— Ha! Tidens sed: att riva hus! Men bygga upp? — Det är
förskräckligt! — ’ ’Här rivs för att få luft och ljus; Är kanske inte
det tillräckligt .?"
Positivismen utför nämligen ett väldigt stormlopp mot allt vad
som under perioden från Plato till Hegel varit den europeiska
mänskligheten heligt, tron på Gud och Kristus, religiösa
föreställningar och dogmer, tron på idéens makt över livet, på möjligheten
att tränga fram till en åskådning om tinget i sig — hela historien
blir efter den positivistiska lokomobilens framtåg en enda valplats av
lik, där den nya lärans vapendragare placera sitt banér med
inskriften: leve den människa som befriat sig från alla fördomar om
religionens och metafysikens himlar och som med två fötter står
säker på jorden och i sina händer griper blott efter fakta och åter
fakta.
Utan tvivel har positivismen farit fram som ett rensande oväder
över Europas himmel, men lika säkert är att den rent negativa
behållningen blev vida större än den positiva! Den har slutat upp med
att syssla med filosofien för filosofiens skull och i stället satt upp
livet som mål utan att dock förmå ge mänskligheten några verkliga
direktiv för levnadskonsten. Den leder i sin oerhörda nykterhet och
resignation inför de yttersta frågorna om vadan och varthän, om
ursprung och ändamål, direkt in i skepticismens drömmar, förebud till
förtvivlans natt. Och Strindberg, vilken enligt egen utsago från
barndomen tvivlade på allt, lärde av tidsriktningen att tvivla på sitt
eget tvivel samtidigt som han med förnyad prometeusk kraft stormar
fram mot mer eller mindre konventionella ideal och åskådningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
