Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1923 - Carleson, C. N.: Diktaturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 C. N. CAELESON
pålitlig fasthet, och yttre störningar och ingrepp inverka på den
sociala "magmans" tillstånd. Det har alltid varit så. Sedan
årtusenden återkomma dessa företeelser så ofta, att man vore frestad
att betrakta som en periodicitetslag dessa ’ ’avvikelser’’ från
sche-mata. Det är vanskligt att konstruera, det är säkrare att observera.
Från forntidens Rom ha vi fått namnet diktatur och de första
definitionerna. Där var diktaturen ett av lagarne förutsatt och
reglerat ämbete att användas som verktyg i tider av överhängande
yttre fara. Betraktat som ett tillfälligt stöd åt konsulernas
verkställande myndighet, som därvid ingalunda helt suspenderades,
upphörde ämbetet automatiskt vid återinträdande normala
förhållanden. Diktaturen var kortligen en lagreglerad, temporär — även
till tiden noga bestämd — maktöverlåtelse.
Sedermera har diktaturbegreppet, från att ursprungligen vara en
rätt väl begränsad ’ ’institution", svämmat ut och de ursprungliga
dragen fördunklats av linjernas snedvridning och övermålning. För
det romerska nödankaret i statsskeppets seglats fanns för övrigt en
förebild med rätt vaga konturer i de grekiska samhällenas ’ ’tyrann’
’-domen. Tyrann i antik mening synes icke ha varit en personlighet
eller en symbol med så avskyvärda och skräckinjagande egenskaper,
som senare tider pläga ikläda tyrannen. En Peisistratos i Athen var
knappt en värre härskare än en Camillus i Rom. Om diktatorer och
tyranner i nyare tid utfalla ju även omdömena synnerligen olika,
färgade som de ofta äro av dagens partistrider. Ju avlägsnare från
våra egna konflikter, ju mindre direkt de beröra nutidens
lidelse-fyllda oro, desto större utsikter ha flydda tiders plötsliga maktskred
och författningseruptioner att bli uppskattade och bedömda i ljuset
av politiskt och socialt nödtvång vid vissa tidpunkter i ett folks liv.
Hur ha icke till exempel åsikterna skiftat under ett par, tre
århundraden om Oliver Cromwells protektorat och Karl XI :s
reduktionsenvälde! Den starka, i flere avseenden glänsande regim, som
inleddes med de puritanska "järnsidornas" seger över de kungliga
trupperna och varunder England var en diktatur-republik, har för
längesedan fått sitt rättvisa eftermäle. De ljusa sidorna överväga de
mörka, och även mot Karl XI :s, "rikshushållarens", hårdhänta
förvaltning ha de bittra anklagelserna längesedan tystnat. Både i
England och Sverige var det ingenting mindre än diktaturer, som
lyfte staterna ur split, svaghet och lägervall. För dem båda var ett
gemensamt drag att från partier och ständer i parlament gled mak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
