Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Wigforss, Eva: Kvinnolöner i statstjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ BVA WIOFOBSS
ställte t. ex. från överståthållareämbetet, som anser att
kvin-hornä Tiå föga skäl att glädja sig åt sin nyvunna behörighet, om den
ska betyda rätt till samma tjänst mot lägre lön.
Eiksräkenskaps-verket framlägger sitt eget förslag till löneplan, som går ut på full
likställighet mellan personer med samma kvalifikationer oberoende
av kön, och länsstyrelsen i Uppsala tycks, att döma av referat, mena,
att man lika gärna kunde göra differentieringen för t. ex. aUa
rödhåriga.
När man från så oväntat håll möter samma uppfattning, som så
enstämmigt uttalats från de av regleringen berörda och olika
kvinnoorganisationer, måste man undra, om inte de kvinnliga reservanterna
i kommittén underskattat möjligheten att genomföra en med deras
synpunkter mera överensstämmande reglering av lönerna. De ha
mycket kraftigt betonat, att de principiellt hålla på "lika lön för
samma befattning" och inte känna sig övertygade av majoritetens
motivering till vissa procentuella avdrag för kvinnorna i lägre
lönegrader, men gå med på majoritetsförslaget för att få en något så
när tillfredsställande provisorisk lösning av frågan. Kommitténs
förslag är likväl inte enhälligt. Den socialdemokratiske
representanten reserverar sig såväl i fråga om familjetillägg som beträffande
den gemensamma löneplanen.
Majoritetsförslaget innebär nämligen så till vida ett erkännande
av likställighetsprincipeti, att det utgår från en för män och kvinnor
gemensam löneplan med tjugo olika lönegrader. I de fem högsta
göres ingen annan åtskillnad-mellan män och kvinnor, än att
kvinnorna få vidkännas ett avdrag på 4 proc. av lönen för av staten
ombesörjt understöd åt efterlevande barn, en motsvarighet alltså till
männens bidrag till sin änke- och pupillkassa. Dessa 4 proc. böra
enligt de kvinnliga reservanterna dessutom räcka till för den
mer-utgift, som förorsakas staten genom kvinnornas tidigare
pensionering — nu föreslagen till i regel 64 år mot männens 67 — samt
genom deras högre medellivslängd. Även i den lägsta lönegraden, där
de hittills för kvinnor reserverade biträdesbefattningarna nu
öppnats för män, har likställigheten erkänts därigenom, att männen i
de nya befattningarna få nöja sig med den för kvinnor avsedda
lönen. Kvinnorna ha själva yrkat härpå, fastän en invasion av män
här inte är utesluten efter den höjning av lönen i denna lönegrad,
som nu enhälligt förordas som omedelbart nödvändig. Likaså kan en
ökad möjlighet att rekrytera högre befattningar från lägre komma
att locka männen hit.
Härmed anser sig kommittén tillfyllest ha beaktat
likställighetskraven, och ser därefter löneproblemet helt ur statsnyttans och
vanlig företagarsynpunkt. Vid inordnandet av de kvinnliga tjänsteklas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
