Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Kautsky, Karl: En engelsk agitators minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ENGELSK AGVIXtOUB MINNEN 121
han sig inte med att bara höra och lära utan blev en av
propagandist-ema och blev snart en av de populäraste och framgångsrikaste bland
dem.
Nu fick också fackföreningsverksamheten ökat intresse för honom.
Först försökte han rycka upp sin egen fackförening,
maskinarbetarnas, Amalgamated Society of Engineers. Hans intresse för
fackföreningsrörelsen gjorde att han kom i konflikt med Hyndman, vilken
inte hade höga tankar om fackföreningarna, som också på den tiden
voro mycket konservativa. Partiets flertal ställde sig på Hyndmans
sida. Men Mann lät inte avskräcka sig härav från att arbeta vidare
i fackföreningsrörelsen, visserligen inte som förkämpe för de metoder
som där användes utan som kritiker och reformator. I synnerhet
angrep han energiskt splittringen inom fackorganisationerna. I den
arbetslöshetspropaganda och agitation för åttatimmarsdagen, som
S. D. F. bedrev, deltog han naturligtvis med iver.
När mot slutet av åttiotalet den kroniska krisen nalkades sitt slut,
fylldes de engelska arbetarna av ny stridslust och stridskraft. En
rad yrken, som dittills inte förmått organisera sig, reste sig nu
till lönetvister, under vilka de uppnådde en facklig organisation,
som i motsats mot de föregående faekföreningama, från början
uppträdde som kamporganisation mot kapitalismen. Denna nya rörelse
för sammanslutning var början till den omvandling av det
engelska fackföreningsväsendet vars frukter vi nu skåda i det segrande
arbetarpartiet.
I denna nya fackliga rörelses tillkomist hade Tom Mann stor del.
Han ingrep verksamt som agitator och organisatör tillsammans med
John Burns och Will Thorne i alla strider som fördes av gasarbetare,
dockarbetare och andra.
Så stort var det anseende han därigenom vann, att den engelska
regeringen i april 1891 kallade honom som den ende socialisten bland
sju arbetarerepresentanter till den kungliga kommission, som då
under trycket av den väldiga fackliga rörelsen tillsattes för att
undersöka arbetsförhållandena.
I hans egen faekorganisation, som ännu hörde till de konservativa,
blev hans inflytnade allt större. Hösten 1891 blev platsen som
generalsekreterare ledig. Tom Manns vänner uppmanade honom att
söka den. Visserligen föll han igenom vid valet, men det fattades
inte så många röster. Han fick 17,152, hans motståndare Anderson
18,102.
Hans ivriga fackliga verksamhet hade avlägsnat honom från S. D.
F. Så mycket mer kände Mann sig dragen till det oavhängiga
arbetarpartiet, som uppkom med den fackliga rörelsens uppsving och
framgick ur denna rörelse och som uppställde samma mål för sig
som S. D. F., visserligen utan varje teoretisk marxistisk rustning
men med större intresse för de av S. D. F. med misstro sedda
fack-organisationerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
