Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Olsson, Olof: Var eller varannan dag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR ELLER VARANH-AN DAG 133
Den ursprungliga meningen var, att alla hem skulle besökas, som
hade barn i skolåldern och som lågo på 3 kilometers avstånd från
skola eller därutöver. Det visade sig emellertid omedelbart, att folk
inte ville fatta, att 3 km. skulle vara en väg att tala om för barnen
i Karlskoga. Gränsen flyttades därför fram till 4 km.
Och resultatet ?
Det var ju både många och långa samtal, som kanslirådet
Franzén och jag förde och som alla hade samma syftemål: att få barnens
föräldrar att tala fritt ur hjärtat. Vilken roll spelade vägen till och
från skolan? Var den tröttande för barnen? Hur inverkade den
på hemläxorna — hälsan — sinnet? När jag nu går tillbaka till
anteckningarna, där de mera individuella nyanserna fallit bort och de
personliga rösterna inte längre höras, förefalla svaren rätt entoniga.
Det ser ut, som om alla i dessa trakter hade lärt en och samma läxa.
Samma synpunkter, samma uppgifter. Inte kunde väl någon säga,
att 4—5 km. var en väg, som tröttade; inget barn ’^aktar om’’ den
vägen. Och inte heller kunde väl någon ^ga, att 6 km. vållade
svårigheter. Men det var en farlig jämmer, om barnen någon gång
tvingades att stanna hemma. Och så fingo vi i ord och bild små
roande familjeinteriörer från morgnar, när vädret var sådant, att man
inte nändes köra ut en hund men ändå måste skicka i väg barnen,
därför att de gräto och väsnades och ville till skolan.
Föräldrarnas mening delades av lärarna. Den erfarenhet de hade
från en verksamhet, som i något fall sträckte ’sig över 40 år, gav inte
stöd åt den uppfattningen, att en väg på 4—5 km. skulle vara
barnen till men vare sig lekamligen eller andligen — om de annars voro
friska. Det hade under mina egna mera teoretiska spekulationer
föresvävat mig, att om vägen tröttade, skulle detta märkas redan
under morgontimmarna eller efter någon månad ellel- åtminstone
vid terminens slut, ooh jag hörde mig för. Nej, sade man, det
märktes ingen avmattning under morgontinmiarna och heller ingen
försämring av hemarbetet. Barnen med de långa vägarna stannade för
resten inte hemma i onödan — om detta möjligen kunde bevisa
någonting.
Men siffrorna återstodo. I skolornas dagböcker antecknas
barnens frånvaro under rubriker, som passa för de olika tillfällena:
sjukdom, naturhinder, ej giltigt förfall o. s. v. Det kunde ju
tänkas, att lärarna hade förutfattade meningar, och föräldrarna kunde
falla offer för stundens ingivelser. En vet, hur det är. Det kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
