Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Olsson, Olof: Var eller varannan dag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130- OLOF OLSSON
sig längre bort mot Stråbergsmyren till. "Jo, visst är det en svår
väg", sade modern i det ena hemmet, "och visst är det gråt och
jämmer många gånger, innan barnen bli vanda; det är ju så mörkt
och vått, och det tar ju halvannan timme, innan stackarna hinna
fram". Men i det andra hemmet var det ingen jämmer — snarare
tvärtom, försäkrade både fadern och modern med en mun. Det var
ingen alls fara med vägen. Och barn springa ju ute ändå och bli
våta, menade de. Och när kanslirådet kom från Stråbergsmyren
och rapporterade, så hade det inte varit någon klagan över vägens
längd men väl över myren. Ty när den var som värst, måste
barnen stanna hemma, och då blevo de ju efter de andra barnen i skolan
— en vacker källa till missnöje, föreföll det oss.
När jag sedemiera förde samman de många skiftande intrycken
från resan i Bergslagen, fann jag, att de alla talade i samma
riktning: de vanliga långa skolvägarna på 4—5 km. och därutöver
spelade inte den farliga roll, som man på sina håll ville göra gällande.
Föräldrar, lärare och dagböcker voro ense på den punkten. De
menliga verkningar, som man påstod skulle följa, voro inte påvisbara.
De långväga barnen stannade inte oftare hemma Jrån skolan än
andra, om man tar bort de värsta ovädersdagama — de hade helt
enkelt ingen lust till det. De voro inte sämre i sina -hemarbeten
och heller inte mindre vakna eller mindre kvicktänkta under
lektionerna. Nej, den stora olägenheten var mörkret — särskilt för
de mindre barnen — samt ibland också ensamheten på vägen, men
framför allt och för alla, små som stora, var det vätan, de våta
skorna och strumporna. Och när man nu visste detta, gingo allas
ansträngningar ut på att neutralisera det onda och söka ordna det så,
att ombyte åtminstone av skor kunde ske i skolorna, var gång sådant
visade sig nödigt.
2.
Någon gång i november månad år 1916 hemställde
folkskoleinspek-tören i Skaraborgs södra inspektionsområde inför såväl skolrådet som
kyrkostämman i GrolancUi, att heltidsläsning måtte införas i
församlingens ^olor ; lärjungeantalet vore stort, och en ny lärare vore
nödvändig. Denna hemställan avvisades omedelbart.
: ’V^id tre olika tillfällen under år 1918 gjordes enahanda
yrkande hos domkapitlet i Skara, och den 20 november samma år re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
