Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Olsson, Olof: Var eller varannan dag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR ELLER VARANH-AN DAG 141
Historien om heltidsläsningen i Grolanda ger en god bild av den
praktiska skolpolitik, som ibland bedrives nere i västgötasocknarna,
och den har måst göras så bred, som den blivit, för att inte
karikatyren sknUe framträda redan genom framställningen. Det fanns
bland de papper, som hopade sig kring församlingens sista ansökan,
jämväl tvenne pfotokollsutdrag, som omförmälde, att skolrådet
nn-d^r höstens lopp å ena sidan uppdragit åt två personer att låta
upprätta ritning och kostnadsförslag till den beslutade nya
folkskolebyggnaden och å andra sidan tillsatt en kommitté på fem personer
för att till decemberstämman inkomma med förslag till skolväsendets
ordnande. Det har roat mig att efterfråga, huruvida dessa
förespeglingar haft någon annan uppgift än den att möjligen stimulera
myndigheterna i fråga om statsbidraget eller med andra ord: om de
verkligen lett till någonting, och man har sagt mig, att så inte är
fallet. M-en när detta skrives, sitta myndigheterna lutade över en
ny framställning från Grolanda.
Det var visserligen närmast för att studera skolvägarna, som jag
reste till Västergötland, men det var också för att komma i personlig
beröring med den underliga folkpsyke, som jag tyckte skymtade
bakom akterna. Grolanda församling stod inte ensam; det var flera,
som hade presenterat sig. Valtorp exempelvis, som visade sig vara
en så liten församling, att den kunde överblickas från en backe, hade
bett att få slippa undan heltidsläsningen för de långa och besvärliga
vägamas skull, och Segerstad-Håkantorp ville ha två års uppskov,
’’alldenstund skolvägens längd och beskaffenhet är ett svårt hinder
för skolpliktens feillgörande’’ — som om längden och
beskaffenheten komme att ändra sig efter de två åren.
Emellertid låg allting enklare, än jag från början trodde. De
många talesätten om vägen och vandringen i ur och skur avslöjade
sig tämligen snart som kulisser, som radades upp för att dölja de
verkliga skälen. Av de 27 skolor, som kanslirådet och jag besökte,
var det endast 6, som kunde sägas ha långa, någon gång besvärliga
vägar, om man mätte med de värmländska måtten, och jag
förmodar, att barnen i Karlskoga skulle dansat fram på vägarna inom
Grolanda, Valtorp och Segerstad-Håkantorp. Det var således andra
ting, som lågo heltidsläsningen emot, ooh det var ingen konst att
finna ut dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
