Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Jacobsson, Malte: Massan och den enskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
massan och den enskilde 171
’’andra’’. Så uniformerar grupplivet och’förfenklar de enskildes
livssätt.
Dessa förhållanden ge åt konventikelns och partisammankonusténs
slutenhet dess särskilda lockelse. Men man torde kunna räkna med,
att den trygghetskänsla, som följer med grupplivet, även gör sig
gällande, fast mindre utpräglat, vid många andra tillfällen. En
fullsatt teatersalong ger åt den enskildes upplevelse av skådespelet ett
särskilt behag och stegrar hans känslors intensitet. Få ha ett så
starkt intresse för ett skådespel — även där det är erkänt gott —
att de ha glädje av att ensamma koncipiera det. Det är för ödsligt.
Möjligen är det samma grupplivets verkan, man har att i någon
mån räkna med, när det gäller att förklara flykten fråii landsbygden
till staden och speciellt storstaden. Det är, anmärker Mc B^ugall
(An Introduction to social Psychology, s. 296), massan i storstadeli,
den stora mänskofloden, som utövar en sådan attraktion på dem
som stå utanför, och genom kontrastverkan till grupplivet i staden
kommer den relativa isoleringen på landsbygden att framstå som
tråkig.
Mc Dougall och många med honom mena, att grupplivets
dragningskraft icke kan förstås, om man icke antar en alldeles speciell
instinkt, en hjordinstinkt, en gruppinstinkt. Denna instinkt skulle
tillfredsställas av andra varelsers närvaro, och detta ju mer
närbesläktade dessa äro.
Det är ett otvivelaktigt faktum, att en hel déL lägre och högre
djur leva i flock och dragas mot flocken med en styrka som verkar
instinktiv och som till en viss grad är oberoende av sympati och
inbördes hjälp. Det finns en klassisk beskrivning av hur blint
denna instinkt verkar, nämligen Francis Galtons skildring av
sydafrikanska vilda oxar. Dessa visade ’ inte, säger Galtön, någon
känsla för varandra, de togo knappast notis om varandra, så länge
de voro tillsammans. Men om en åv dem blev skild från de andra,
greps han av en tydlig och stark otillfredÄställélse, som inte
lämnade honom någon ro förr än hän sökt upp flocken och fått en intim
kontakt med kamraterna. Här se vi hur flockinstinkten verkar i
dess allra enklaste form som en ängslan, då vederbörande råkar
bli isolerad, och som en tillfredsställelse över att vara mitt inne i
flocken.
Om också meningarna om de primitiva mänskliga samhällenas
karaktär äro mycket olika, så äro ändock alla antropologer ense om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
