Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Carleson, C. N.: Arbetareregering och arbetskonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
238 c. n. cableson
blottställå världsstaden på tillförsel av livets nödtorft, en
lag-som på sin tid väckte stark förbittring i arbetarekretsar såsom
maskerat gynnande av strejkbryteri. Åter alltså ett brydsamt
intermezzo inneslutande risken att regeringen fått emot sig hela sitt
parti. Attacker och missnöje från höger och vänster hade ett par
dagar förtätat sig ända dithän, att ”Manchester Gnardian”, ett
inflytelserikt borgerligt radikalt organ som eljes energiskt företräder
den för samverkan med arbetarepartier mest sympatiska sidan hos
det liberala partiet, konstaterade, att det hängde på ett hår, att
regeringen stupat, om icke förhandlingarna slutligen krönts med
framgång för én uppgörelse.
En annan stötesten i den engelska arbetareregeringens trånga och
slingrande port har varit den nya hyreslag, som framtvingats av
arbetslöshetens inverkan på förmågan att erlägga hyror, även en
följd och verkan av en stagnation, som bottnar i kända europeiska,
utrikespolitiska orsaker. Lagen avsåg att skydda arbetslösa
hyresgäster mot vräkning. Som huvudargument mot lagen — onekligen
icke illa funnet — anfördes från borgerligt håll, att genom denna
lagstiftning skulle samhället delvis överflytta sin/skyldighet att
sörja för de arbetslösa på en viss grupp av samhällsmedlemmar
— nämligen husägare och husvärdar. Alltså till en viss
socialistisk tankegång hos oppositionen tenderande detta argument,
meii samtidigt försvarades fastighetskapitalisternas intressen, i
det dessa skulle tillgodoses därigenom att antingen stat eller
kommun eller båda i förening skulle betala eller garantera de
arbetslöses hyror. Det är givetvis icke lätt att finna sig till
rätta i sådana irrgångsresonemang, som stödjas av skicklig
dialektik och raffinerad demagogi ä la Winston Churchill. Clynes,
arbetsministern, var den, som fick rida föi* rusthållet vid hyreslagens
behandling i underhuset. Billen föll; varken hyresfrihet eller
hy-resuppskov beviljades, tydligen av principiella skäl därjämte, och
icke heller vräkningsrätten lyckades regeringen rubba. Men
därvid inträffade det märkliga och enastående att billen föll — utan
votering. Både den konservativa heloppositionen och den liberala
halvoppositionen underläto att driva saken till omröstning. Skälet
därtill var ett allmänpolitiskt och ytterst betecknande för en
situation, där ett trepartisystem brottas med exceptionella svårigheter
och risker. Man ville icke störta Macdonalds kabinett, därför att
de borgerliga partierna, sinsemellan ovilliga att bilda koalition, ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
