Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Carleson, C. N.: Excesser i revolutioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 c. N. CARLESON
föringenis’* moraliska art och ’beskaffenhet än det ansvar i krig, som
bäres av statsmakter, regeringar och generalstaiber. I senare fallet
skulle det även med ett visst fog kunna sägas, att de mer eller mindre
urskuldande omständigheter, som kunna åberopas med hänvisning
till tingens ’’force majeure", böra tillmätas mindre betydelse,
all-denstund regeringarna och nnyndigheterna ha till disposition en
ordningsapparat, ett lag- och regelkomplex, som en revolution först
måste skapa under stora svårigheter och vedermödor, skapa ända
från och med den principiella grunden.
Konsekvent borde och måste då en liknande synpunkt anläggas på
kontrarevolutionära rörelser och aktioner. Av ett historiskt omdöme
om deras förlopp borde även de kunna kräva beaktande av
"förmildrande omständigheter". Javäl, så förefaller det vid en första, hastig
jämförelse. Men vill man taga i betraktande alla förutsättningar
och realiteter i det ena såväl som i det andra fallet, så kan man ej
undgå att påpeka, att i de kontrarevolutionära attackerna nästan
undantagslöst pläga deltaga civila och i sjoinerhet militära
befälselement, som kommit från en omstörtad regim och hos vilka man
alltså — på grund av deras rutin — borde kunna förutsätta säkrare
kännedom om och större vana och övning i att fastställa var gränsen
går mellan metod och excess.
Excess betyder överträdelse av det i lagar, grundsatser, seder och
vanor vedertagna till andras skada och förfång. All kriminalitet
rör sig om excesser. Så kan en generell definition formuleras, som
likväl icke utesluter möjligheten och rättigheten att jämföra den av
excesser vållade skadan med den eventuella nyttan av den riktning
och förändring, för vilken den är ett tillfälligt uttryck och symtom,
när en gärning, som betraktas antingen som förkastlig eller lovvärd,
nära sammanhänger med en genomgripande social och politisk kris.
Härav följer då även, att excessen ingalunda behöver vara
oundvikligt förenad med blodsutgjutelse, tortyr eller hård och grym
inspärrning. Den kan t. ex. företrädesvis yttra sig i övergrepp mot
vissa såsom grundväsentliga ansedda rättigheter av vanlig
medborgerlig art, i brutala övergrepp mot egendom, i påbud om vissa tider
av dygnet för vistelse i det fria, i förvisningsdekret, i hårt
passvise-ringstvång, i skärpt polisuppsikt, i husvisitationer m. m.; sådana
excesser kunna varieras i det oändliga alltefter
myndighetsintelligensens uppfinningsförmåga, vare sig myndigheten är "röd" eller
"vit".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
