Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Langenfelt, Gösta: De olika staterna i ryska sovjetrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 gösta langenfelt
rer, kirgiser, kalmucker, jakuter, och de på Mongoliets gräns
hängande burjeterna och oiraterna. Tjerkesserna och övriga foergsfolk i
Kaukasus samt tjeremisserna och votjakema stå på tröskeln till
friluftsliv; så framför allt samojederna. Även landshygds-idXdiV^vndi
i Uralbygden och på Krim äro samhällsanalfabeter. Överhuvudtaget
är o de omnämnda folken tämligen litet framskridna, men
invånarantalet för infödingar går i de flesta fall icke heller över 50 % av
befolkningen. Så t. ex. äro baschkirerna på sitt område 52 %, eller
1,600,000; tatarerna 51 %, eller 1,600,000; kirgiserna 50 %, eller
2,400,000; Turkestan: sarterna eller usbekerna 40 %, eller 2,000,000,
där boende kirgiser 30 %, eller 1,500,000, resten ryssar och andra.
Detta är de större befolkningssiffrorna. Men klart är att dessa
folkslag inom sig hysa starka nationella krafter och unga europeiskt
utbildade män, vilka genom den frihet, som medgivits dem t. ex.
ifråga om skolväsendet, skola egga sina landsmän att göra sig
västerländska. Tatarerna äro av gammalt ett statsbildande f olk^ som länge
höll ryssarna under sitt ok under medeltiden.
De finska stammarna äro mest efterblivna: votjakerna,
tjeremisserna och tjuvascherna, men blandfolket mellan turko-tatarer och
finnar: baschkirer och det rent mongoliska folket kirgiser ha ’evner’
att växa sig starka. Jag minns för 7 år sedan, hurusom jag i
Oren-burg gjorde bekantskap med flera bildade baschkirer och kirgiser,
de utgåvo tidningar och arbetade på sina stamfränders upplysning.
Kalmuckcma hade redan på senhösten 1917 fått en lokalförvaltning
i Astrakhan, där jag träffade redaktören för en kalmuckisk tidning,
skriven med kinesiska tecken, liksom de båda nyssnämnda
stammarna använde arabiska skrifttecken.
Ryssland har efter den konsolidering, som under de sista åren
obestridligt ägt rum inom sovjetväldet, för de halvciviliserade
stammarna inom och utom Ryssland fått alltmera betydelse. Att här
pågår en centripetal gravitation är iakttagbart. Friheten, även om
den är illusorisk, när det gäller landets väl eller ve, skapar så
småningom en böjelse fÖr samgående med ryssar, senast bevittnat i den
avganska orienteringen mot Ryssland. Den gamla reaktionära
uppfattningen "Russie unic et indivisible’’ har fått en svår läcka och i
varje fall är den allryska centralisationen i förvaltningen upphävd.
Man kan säga att Ryssland återfunnit sin själ i sin asiatiska
mission, i uppgiften att vara beskyddarinnan för Asiens efterblivna
folk. Där ligger också den storpolitiska knuten. Ryssarnas psyke
är icke som vår eller t. ex. engelsmäns och tyskars, utan de ryska
bönderna och nybyggarna blanda sig utan rashögfärd eller motvilja
med dessa stammar, erkänna deras likaberättigande i handel och
vandel. Däri kan man se en likhet med ett annat revolutionsfolk:
fransmännen. Jag minnes från sommaren 1917 en bykongress i
Kip-tjakskoje Vollost (guv. Orenburg), huru ryssar, tyskar
(månghundraåriga kolonister här), kirgiser, baschkirer och tatarer
um-gingos fritt och fredligt m^ varandra och det var inte tal om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
