Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1924 - Hildén, Kaarlo: Kampen om oljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kampen om oljan 415
1921, då den representerade över 25 % av världens totalsumma.
Sedermera har produktionen minskats — år 1923 utgjorde den 150
milj. barrels eller 14,8 % —, men detta torde huvudsakligast få
tillskrivas revolutionerna och upproren, vilka hemsökt landet. Mexikos
oljefält befinna sig så gott som uteslutande i närheten av ostkusten,
i synnerhet kring Tampico och Tuxpam.
I övriga amerikanska länder har visserligen konstaterats flera
anmärkningsvärda oljeförekomster, men än så länge uppvisar
produktionen jämförelsevis blygsamma resultat. Uppgifterna för de senaste
åren bevisa emellertid avgjort, att oljetillgången inom flera stater
— Peru, Venezuela, Argentina, ön Trinidad — är högst betydande,
varför man med skäl kan antaga, att det latinska Amerika inom en
icke avlägsen framtid kommer att spela en viktig roll på
oljehushållningens område.
Fastän sålunda det vidsträckta Sydamerika än så länge kan
betecknas endast som en av världens oljereserver, är den amerikandia
kontinentens andel i världsproduktionen enorm — nästan ®/io faller
på dess lott.
I gamla världen var Ryssland före det stora kriget den viktigaste
producenten. Längre tid än i något annat land har här bedrivits
en systematisk exploatering av oljelagren, — det första borrhålet
härrör redan från år 1832. Långliga tider innehade Ryssland sedan
ledningen och först genom upptäckten av Förenta Staternas givande
källor fick det avstå från första plati^en, men behöll dock intill
världskrigets utbrott den andra. Under revolutionen och den därpå
följande anarkiperioden avstannade arbetet på oljeområdet nästan helt
och hållet, men har sedan genom sovjetregéringens förtvivlade
ansträngningar fåtts i gång, utan att produktionen likväl ens
närmelse-vis uppnått tidigare restiltat; sålunda var produktionen år 1913 62,8
milj. barrels, motsvarande 16,3 % av världsproduktionen, 1923
däremot 39,5 milj. eller 3,9 %.
Rysslands oljeområden ligga som känt huvudsakligast invid
Kaspiska havet, särskilt å halvön Apscheron. Från Kaukasien fortsätta
sig de naftarika områdena österut, längs Kaspiska havets sydkust.
Dessa nordpersiska oljefält ha emellertid icke i nämnvärd grad
tagits i bruk. Södra Persien däremot har i nuvarande tid fått en
utomordentligt stor betydelse. Ett par år före världskrigets utbrott
konstaterades här, vid mesopotamiska gränsen samt mellan Mosul och
Benderabbas,. mycket rika oljekällor, vilka överträffade alla förvänt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
