Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1924 - Hildén, Kaarlo: Kampen om oljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kampen om oljan 417
sedda stater. Sålunda utgjorde exporten år 1910—1911 38,5 milj.
barrelfi och ännu 1914 var exporten över 7 milj. ton, vilken mängd
emellertid då delvis måste täckas genom import. ExiK)rten gick till
England, Tyskland, Holland, Kina, Frankrike, Belgien och i mindre
grad även till andra länder, vadan alltså en stor del av världens
oljebehov tillfredsställdes av den stora nordamerikanska republiken.
Ett annat viktigt exportcentrum var Kaukasien. Genom
Svartahavs-hamnama sändes stora kvantiteter bl. a. till England, Tyskland,
Belgien, Frankrike och Egypten. Även Rumänien och GaEzien voro
betydande exportländer, — mer än hälften av deras produktion gick
utomlands, närmast till Central-Europas industristater. ^Slutligen
kan nämnas, att även Holländska Indien och Birma kunde avstå
rätt avsevärda kvantiteter.
Sådana voro förhållandena före det stora kriget. En
utomordentligt stark tillspetsning har emellertid sedermera inträtt. Ryssland,
vars exportöverskott tidigare steg till hundratal tusen ton, är nu ur
spelet, produktionen i Rumänien och Polen har betydligt minskats,
och detsamma gäller även sydöstra Asiens oljeområden.
Världsproduktionen har visserligen trots allt detta stegrats, men å andra sidan
bör observeras, att konsumtionen i än högre grad vuxit. I synnerhet
gäller detta Förenta Staterna, vilkas produktion ej mer förslår för
det egna behovet. Men detsamma gäller även de europeiska
kulturstaterna. Handels- och krigsfartygen, automobilerna och aeroplanen,
industrien — alla sluka för var dag allt större kvantiteter. När
därtill kommer, att Förenta Statemas oljetillgångar enligt (wnsorgsfulla
undersökningar med rådande produktion törde vara uttömda inom
en mycket kort tidrymd — man talar om blott 30 år —, är det klart,
att situationen ter sig allt annat än ljus — särskilt för
huvudkonsumenterna, stormakterna.
Under sådana förhållanden är det naturligt, att
huvudintressenterna med alla medel försöka lägga beslag på de ännu outnyttjade
oljefälten — medan ännu tid är. Det har, såsom en författare
uttrycker sig, uppstått en formlig kapplöpning mellan stormaktema.
I synnerhet står kampen hård mellan Förenta Staterna och
England, världens två största sjömakter, vilkas politiska och ekonomiska
ställning är baserad på en stark flotta. Men även andra makter —
Frankrike, Italien, Japan, Holland, Belgien — göra anspråk på att
bliva delaktiga av oljefälten. Särskilt övergången till oljeeldning för
de stora slagskeppen och slagkryssarna samt nödvändigheten att till-
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
