Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1924 - Kautsky, Benedikt: Den österrikiska socialdemokratin och folkförbundets saneringspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÖSTERB. SOCIALDEMOKEATIN OCH FOLKFÖEB.UNDBTS SANEBINGSPOLITIK 473
REGERINGSPLANENS MISSLYCKANDE.
Därvid visade det sig efter jämförelsevis kort tid, att de
sparsam-hetsåtgärder, som regeringen försökt införa, voro ntan nämnvärd
verkan för åstadkommande av jämvikt i statshnsihållet. Tydligast
visade det sig vid indragningen av tjänstemän. Österrike
förpliktigade sig vid överenskommelsen med Nationernas förbund, att inom
två år avskeda 100,000 tjänstemän, d. v. s. omkring 40 % av hela
kåren. Alldeles bortsett från att denna inskränkning visade sig
omöjlig att genomföra, då hela förvaltningen skulle kommit i
oordning därigenom — nu är i stället för de föreskrivna 100,000 inte fullt
70,000 indragna — krävde dessa tjänstemäns avlägsnande en sådan
summa till gottgörelse och pensioner, att det för ögonblicket uppstod
en avsevärd merutgift i budgeten.
Det visade sig på detta område liksom på alla andra, att
regeringens plan var alldeles schablonmässigt uppbyggd och inte tog
någon hänsyn till det ekonomiskt nödvändiga. Sparsamheten gick
ut på, att belasta arbetsmarknaden starkare än som var nödvändigt
i en kritisk tid och undandraga industrin beställningar, då
nyanläggningarna vid järnvägarna, utbyggandet av statens vattenkraft,
reparation av gator och broar, utgifter för vattenregleringar och
jordförbättringar blevo nedsatta till ett minimum. Staten företog alltså
på en tidpunkt, då det varit statens plikt att ge näringslivet nya
impulser, en kännbar inskränkning av sin ekonomiska verksamhet.
Denna ekonomiskt hämmande tendens förstärktes ännu mer genom
det skattesystem regeringen Seipel byggde upp. Den sökte sin
frälsning uteslutande i indirekta skatter på de breda lagerna. Alla
konsumtionsskatter, av vilka det i Österrike finns en hel mängd (på öl,
vin, brännvin, socker, tändstickor etc.), finanstullar, som lades på
kaffe, the, kakao, socker, mineraloljor o. s. v., monopolavgifter för
tobak oeh salt och framförallt järnvägstarifferna höjdes starkt och
en omsättningsskatt infördes, som beskattar varje omsättning av en
vara med först 1 % och, från den 1 jan. 1924, med 2 % och som i
genomsnitt höjer priset på varje vara med 8% av värdet.
Följden var en ständig prisstegring som försiggick trots kronans
stabiUtet och som återverkade på lönenivån ocji det så mycket
kraftigare, som en tendens trängde igenom i alla befolkningslager efter
stabiliseringen att vilja reparera den av inflationen förorsakade
förlusten i realinkomst. Till följd därav blev det nödvändigt; for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
