Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1924 - Kautsky, Benedikt: Den österrikiska socialdemokratin och folkförbundets saneringspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÖSTERE. 80CIALDEM0EEATIN OCH FOLKFÖEBUNDETS SANBEINGSPOLITIK 475
byggandet blivit avskaffat för överskådlig framtid, så att
socialiseringen av bostadsväsendet i de större kommunerna i Österrike
kommer att bli genomförd under loppet av några år.
Denna fara föreföll de borgerliga partierna så botande, att de
utan någon hänsyn till de sociala och ekonomiska följderna därav
sommaren 1923 meddelade, att de tänkte försöka avskaffa
hyres-skyddet. Oförsiktigt nog kom detta meddelande några månader före
valen till parlamentet, vilka då också blevo fullständigt i
hyresskyd-dets tecken. Re^Itatet gav försvararna härav övervikt.
Socialdemokratin var den egentliga segraren i valstriden, om den också
bara förblev det näst starkaste partiet bakom det redan förut
starkaste, de kristligt-sociala. Det tredje parti i Österrike, som förtjänar
nämnas, det stortyska, gick fullständigt slaget ur valstriden. Dess
nationella program stod i alltför skarp motsats till dess
understödjande av det främmande kapitalets herravälde, för att den
österrikiska befolkningen ännu skulle kunnat följa det. Delvis ha de
element, som alls hålla på nationellt sinne och demokratisk känsla
gått till socialdemokraterna. De radikalare kretsarna, för vilka
antisemitismen är det samlande slagordet, ha svängt över till de
anti-parlamentariska hakekorsmännen. Men den största delen, den
borgerliga stadsbefolkningen, har gått över till det kristligt-sociala
partiet, som nu blivit den enda representanten för alla borgerliga
samhällslager från bönder till bankdirektörer.
Utgången av oktobervalen år 1923 visade på samma gång, att
socialdemokraternas taktik ifråga om Genéveprogrammet hade varit
den riktiga. De kunde nu föra den vidare med större kraft.
Men Socialdemokraternas ställning blev ännu starkare därigenom,
att året 1924 visade, att deras kritik av regeringen Seipels
finans-och näringspolitik varit alldeles riktig. När det passiva motståndet
vid Ruhr upphörde, medförde detta en tillbakagång i industrins
konjunkturer, som ytterligare förstärktes av den franska francens
samtidiga fall. Mycket mera ödesdiger blev den spekulation, som
anknöt sig till francens fall. Wien blev en av centralerna för denna
spekulation, som man här ville bedriva med alldeles samma metoder,
som man använt för spekulation i tyska mark och österrikiska och
ungerska kronor. Man underskattade motståndskraften hos
Frankrikes ekonomiska liv och inlät sig på spekulation i en utsträckning,
som vida översteg krafterna fpr Wiens penningmarknad. Den
franska francens plötsliga stegring medförde för spekulanterna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
