Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1924 - Vessby, Hadar: Finländska nationalitetsproblem i nordisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finländska nationalttetspkoblem: i nobdisk belysning . 493
Om man får antaga, att de i kongressen deltagande finnarna
förstå svenska, vilket väl är fallet, har man att betrakta ett dylikt
finskt ta,l som ett utslag av ett finskt behov av självhävdelse. Det
visar att språkfrågan inte ännu är utagerad i detta land. Dock har
ämnet förlorat ofantligt i brännbarhet, sedan den stora
fosterländska Olofsborgsfesten 1875, då man talade växelvis på finska och
svenska men höllo inskrifterna neutrala, på latin.
De synpunkter på de finländska nationalitet^roblemen, som jag
i denna artikel vill framlägga, har jag inledningsvis anknutit till
en nordisk kongress och tvenne historiska händelser. Dessa problem
böra, så synes det mig, ses i historisk och skandinavisk belysning.
Finland är kulturellt och geografiskt nära förbundet med
Skandinavien, närmast Sverige, och Sverige varken får eller kan lämna
Finland ur räkningen.
Vi rikssvenskar måste med eller mot vår vilja bilda oss omdömen
om det nu rådande förhållandet mellan svenskar och finnar i
Finland samt om Finlands ställning till Sverige och de övriga
skandinaviska länderna. Här föreliggande artikel avser att beröra det
förstnämnda spörsmålet. När jag tänker på det omfattande ämnet
och på dess centrala plats i Finlands historia under det gångna
seklet, önskar jag, att det hade kunnat erhålla en mindre schematisk
behandling, än vad som är .möjligt inom en tidningsartikels
torftigt knappa rum.
Vad man då kan ta till utgångspunkt och omedelbart fastslå är,
att det råder en djup motsättning mellan svenskt och finskt i
Finland. Den som tvivlat därom, bör ha vunnit klarhet genom den
sista tidens händelser.
Icke dess mindre kan man få höra, att denna motsättning
bagatelliseras. I sällskapslivet och samvaron människor emellan märker
man ute i Finland inte heller så mycket därav, men det bevisar
endast, att man inte vill röra vid dessa ömtåliga ämnen. Väljer man
dem till samtalsämnen, blir följden blott, att man blir smärtsamt
berörd, och därför undviker man helst att ta upp saken. Man talar
inte gärna med en sjuk om hans sjukdom. Mången undviker säkert
också all privat diskussion av de svåra nationalitetsproblemen av
den grund, att man inte tror vare sig på möjligheten av samförstånd
mellan parterna eller överhuvud ens på en acceptabel lösning av
dessa svåra problem. Jag måste också erkänna, att jag därute hört
enstaka mycket skarpa omdömen.
Om någon härav sluter, att finnar och finlandssvenskar stå mot
varandra i tvenne helt homogena block, tar han miste. Det finnes
lyckligtvis inte endast ytterlighet^män utan såväl mot finnarna
vänligt stämda svenskar som svenskvänliga finnar. Ja, mer än så, helt
visst äro många individer ur de båda språkgrupperna förenade med
starka länkar. Hur skulle för övrigt något annat vara möjligt, där
människor knytas samman av såväl sammanlevnadens som blodets
band, där man möts i gemensamt arbete och gemensam kärlek till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
