Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1924 - Vessby, Hadar: Finländska nationalitetsproblem i nordisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 hadab vessby
andra folk och alltså även gentemot vårt stå samman som ett folk.
Å andra sidan förefaller det en utomstående, att det vilar något
överdrivet patetiskt över den finländska fosterlandsreligionen. Den
äger stolt storhet men saknar inte heller den heliga enfalden. Den
visar sig stundom som enhetlig men uppträder icke dess mindre
under två former, en finsk och en svensk. En finne vill bedja sina
nationaliböner på sitt språk och se guden draperad i finsk dräkt ;
svensken i svensk.
Men härav härflyter den sårbarhet som präglar förhållandet
mellan finnar och finlandssvenskar. Man är på vakt mot varann
ständigt. Schackdrag står mot schackdrag. En svensk akademi i Åbo
följes nästan automatiskt av en finsk, en donation till en teologisk
svensk fakultet av bojkott av donatoms varor. En sådan tingens
ordning bör väl kunna betecknas som kniven på strupen.
Vore inte alldeles motsatt väg, utveckling i frihet under ansvar,
den enda naturliga? Är inte detta också den rätta vägen till de
skandinaviska länderna?
En av de utmärkande kulturströmningarna i våra dagars Norden,
däri Finland inneslutet, är hembygdsrörelsen eller om man så vill
Nordiska-Muséi-rÖrelsen med alla dess utgreningar. Denna har ju
till sin ledande princip att väcka känsla för och kärlek till
hembygden för att på så sätt ge ett rikare innehåll åt begreppet fosterland.
Genom fördjupad kunskap om det egna når man också fram till en
riktigare förståelse av grannfolken. Provinsialism strider varken
mot nationalism eller skandinavism, begreppen rätt fattade.
Låtom oss exemplifiera med Sverige och svenska förhållanden.
Vårt land är rikt inte minst på grund av bristande likformighet;
det äger en mångfald växlande landskaps- och folktyper. Men
enheten i mångfalden det är just vad vi nämna Sverige.
En gång samlades landen kring de baltiska sunden — Bälten och
Öresund — till ett danskt rike. Denna statsbildning var naturlig
på den tid, då dylika vatten verkade enande och samlande, under
det att de stora skogarna söndrade. Längre fram togo svenskarna
Skåneland från danskarna och vunno så åt Sverige naturliga
gränser, ty nu gå vägar och järnvägar genom skogarna, men de vunno
även en brygga över till Danmark, dess folk och kultur.
Som känt indelar skåningarna Sveriges befolkning i två grupper
skåningar och ’’upplänningar’’. En äkta skåning är för det första
skåning och för det andra svensk, såvida han inte råkar vara
minister, ty då är han i första rummet svensk och först i andra skåning.
"Upplänning" blir han aldrig i evighet, om han så både lever och
dör norr om Göinge, för att inte säga norr om landsvägen. Inte
heller blir han dansk, vilket inte hindrar, att själländaren i honom
ser mer än en halvbror. Är inte förhållandet liknande med
Finlandssvensken? Han är svensk och finländare; råkar han vara t. ex.
president bör ordningen vara finländare och svensk. Finne blir
han aldrig, om han så lever hela livet i Tavastland, inte heller blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
