Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Landssorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSSORG
C*fS* JALMAR BRANTINGS DÖD SKAPAR
å—j ett tomrum både i svensk och internationell
^J t^ politik. Naturligen blir det åter fyllt.
Krafternas spel tåler intet tomrum, och det är en livets
lag, att minnets grönska småningom täcker även den
störstes gravkulle. Men det blir icke fyllt med den fasta,
enhetliga kraft, som Branting var, utan med nya
krafter, vilkas ömsesidiga avvägning och gestaltning först
historien kan överblicka. Även om det skulle vara
riktigt, vilket det trots allt i belysningen av en stor mans
verk ibland ser ut som det icke vore, att de stora
huvudlinjerna i samhällenas och folkens utveckling icke
uppdragas av enskilda heroer, utan av de stora och tysta
strömmarna i folkens ekonomiska och sociala djup, så
är det dock så, att en man som Branting i sig
förkroppsligat så mycket av sin tids krafter och strävanden, att
det kräves en mäktig andhämtning, innan livet åter
flyter lugnt och jämnt, till skenet oberoende av honom. Till
skenet, och aldrig mera. Ty det var Brantings som det
är vår odödlighetstro, av honom i oförglömmeliga satser
tolkad vid en stridskamrats bortgång, att i sin gärning
är människan odödlig, och hennes verk spåras till
tidernas slut. Därför är vår sorg icke en förtvivlans sorg,
utan en sorg med det ljusa skimmer av gryende dag till
tröst, som tron på livet och livets odödliga krafter
skänker, och som Branting så ofta i bittra stunder gav
uttryck med sitt trosvissa Trots allt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
