Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Magnusson, Gerhard: Arbetaren Hj. Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅBBÈTAEEtt HJ. ÖEANTINÖ
75
Efter detta kunde man säga att förbundet förlorat sitt egentliga
existensberättigande, ty den politiska propagandan togs ju om hand
av distriktsstyrelserna på den tiden.
Men så en vacker dag på våren 1891 levde förbundet upp igen
såsom en samlingspunkt just för den anarkiserande riktningen inom
partiet och valde till sitt ombud vid partikongressen denna
riktnings främsta man. Då blev Branting arg. I tidningen redogjorde
han då först för den bleknade skuggan av det gamla
Socialdemokratiska förbundet och meddelade att en klick på 17 personer lyckats
få förbundet i sitt våld och därvid missbrukat dess hederliga namn,
som ändå var bättre värt.
"Detta Socialdemokratiska förbund", skrev Branting,
"respekterar sig själv så litet att det, d. v. s. de 17 herrar och damer, som
för tillfället kallade sig med det namnet, ej blyges att skicka som
sitt ombud till den socialdemokratiska partikongressen en person,
som offentligen uppträder som anarkisynens apostel, och till på
köpet en person, som genom hela sin senaste verksamhet på det
otvetydigaste dokumenterat sig icke som något slags oklar partivän,
utan som medveten parti/iende — hr Hinke Bergegren, utgivare av
Skarin-bladets efterträdare, "Under falsk flagg".
Men icke nog härmed. För att kröna verket uppställer detta
socialdemokratiska förbund på hr Bergegrens förslag tre frågor, som
äro lika många slag i ansiktet mot de socialdemokratiska principerna.
Dessa singuliära "socialdemokrater" vilja att vår kongress skall
erkänna tjuveri som berättigat, de vilja ha fram till diskussion
"handlingens propaganda" — mord på bankirer och dylikt, som de
anarkistiska förbrytarhj altarna praktiserat! — och naturligtvis
skall — det är ju nästan oskyldigt efter sådana kraftprov — den
allmänna strejken icke få röra sådan strunt som rösträtt och
normalarbetsdag !
Kan någon enda partivän efter sådant ännu tro att hr Bergegrens
och konsorters mening med sina tjuvdiskussioner o. dyl. kan vara
att föra arbetareklassens frigörelsekamp framåt ? ’Vi trotsa vem som
helst att däri utleta något annat motiv än det enda: att
kompromettera den socialdemokratiska rörelsen inför hela landet."
Det var icke ofta Branting tog i så kraftigt, men det hände
någon gång.
I sin strävan att hålla partiet rent från dylika komprometterande
element var Hj. Branting lika obeveklig i tidningen som på mötena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
