Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, mars 1925 - Karleby, Nils: Hjalmar Branting och Tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR BRANTING OCH TIDEN
97
tryckas i Stockholm, och den 29 oktober föredrogs och godkändes
förslag till titelvinjett. Egendomligt nog föreligger intet särskilt
beslut om namnet, utan detta innefattas i godkännandet av
vinjetten, som både till text och teckning är den ännu alltjämt använda,
formulerad av Hjalmar Branting och på hans anmodan tecknad av
artisten Nils Kreuger. Redan i november utkom det första
provhäftet, i december följt av ännu ett, varefter den första ordinarie
årgången börjar med 1909.
Den nya tidskriftens intentioner få goda uttryck såväl i den
anmälan, som åtföljde det första provhäftet, som i Brantings
inledningsartikel, rubricerad "I orostider".
I den förra förklarades, att tidskriften icke skulle dogmatiskt
fastlägga sig för någon viss riktning inom socialdemokratin, ’Vare
sig mera ’revisionistisk’ eller mera ’radikal’, som våra tyska
partivänner säga". Den skulle söka giva den socialistiska teorins män
ett dittills saknat språkrör, men dessutom söka bringa bidrag från
det praktiska arbetets män på partiets olika intresseområden. Men
om också den ekonomiska och politiska inriktningen naturligen
särskilt poängterades, förbisågs icke, att "arbetarrörelsen har en
vidare omfattning än enbart socialekonomisk och politisk klasskamp.
Den är en kulturrörelse, och därför bör partiets tidskrift, i den mån
förhållandena kunna .medgiva, bereda plats även för inlägg på
andra kulturområden än dem, som enligt sakens natur dock måste
bliva dess huvudsakliga". Man spårar i dessa rader något av det
bästa hos Branting som socialistisk ledare, den vidsynta humanitet
och kulturbetoning, som i någon mån ger honom en särställning
bland Internationalens många förgrundsmän, och som otvivelaktigt
givit den svenska arbetarrörelsen mindre ensidig inriktning och
starkare färgning av nobless än mångenstädes den utländska.
Brantings inledningsartikel ger en exposé över den ekonomiska
krisen och dess följdverkningar för striden mellan
samhällsklasserna. Den analyserar, huru fackliga utbrytningstendenser och
antiparlamentariska strömningar naturligt verka lockande i en tid,
då det allmänna ekonomiska krisläget låter de gamla metoderna
framstå såsom mindre verkningsfulla. Men "om all denna oro i
sinnena är nog så förklarlig ur själva den nya och ovana situation,
vari Sveriges arbetare befinna sig, så är den icke mindre farlig för
det". Och Branting gör därpå en kort vidräkning med några
fackliga företeelser, karakteriserade av att enstaka grupper fattat för
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
