- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
174

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Ossiannilsson, K. G.: Demokratien och skönlitteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

K. G. OSSIANNILSON

En person handlar ofta helt annorlunda som enskild man och som
ämbetsman, och staten är rättvisare än massan. Man fruktar, att
diktarna som statsunderstödda skulle komma i beroende av staten
och få underkasta sig frihetshämmande krav. Fråga: har
vetenskapen lidit skada till sin frihet, sedan staten gav vetenskapsmännen
underhåll såsom professorer? Och månne inte just nu de vittra
författarna på mångfaldigt sätt måste kompromissa med de
konstnärliga och etiska kraven för att blott få brödfödan? En tidning
har t. ex. sedlighetsflugan och skall man i den tidningen skildra
Fredrik den förste, får man inte tala om, att kungen hade mätresser.
Eller en tidning är nykterhetsfanatisk eller djurskyddsfanatisk: i
ena fallet får författaren, som skriver där, inte tala om, att det
dracks på sextonhundratalet, eller i andra fallet att drottning
Kristina tyckte om jakt. Och hur många hänsyn måste inte varje
författare underkasta sig; vad organ han så skriver i, och vad
litteraturgren han så sysslar med! Ingen författare kunde bli ofriare,
om staten tillerkände honom ett hans existens och hans produktion
betryggande tillräckligt anslag. Tvärtom.

Det är härom kravet rör sig. Det gäller} att demokratin skall få
ögonen upp för sin inkompetens som mecenat, och att den i stället
skall skjuta den funktionen över på staten. Visst inte helt och hållet
och visst inte i fråga om kreti och pleti. Statens mecenatskap skulle
som nu omfatta endast författare av erkänd förtjänst och med
åtminstone ett decenniums arbete bakom sig. Men mecenatskapet
skulle inte som nu vara en parodi och avspisa diktare av rang med
löner som folkskollärare för tjugu år sedan. Staten skulle förstå,
att en smula rundhänthet i detta fall kunde bära frukt i större
tyngd och lödigare halt i en förut förtjänt alstring. Det vore väl
inte för mycket begärt, om författare i Sverige (liksom i
grannlanden) sattes i tillfälle att resa, studera, existera med ett ord,
visserligen i all anspråkslöshet, men ändå med en trygghet, som kunde
göra de ekonomiska biavsikterna med bokskrivande onödiga och
befria den nya kulturens skapare och drömmare från all trälfruktan
inför penningens och pressens magnater.

Vi som en gång göto vårt bläck och vår svett och kanske vårt blod
för demokratins genombrott, vore det för sangviniskt av oss att
hoppas, att demokratin skulle kunna vinna denna seger över sig själv?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free