Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, juni 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
EMILIA FOGELKLOÜ
sociala, etiska, religiösa ideal. Hur skall t. ex. industriarbetet kunna
i sanning nå detta plan — det är en ännu knappast hörbar fråga,
bland alla de många moderna arbetsproblemen. Och ändå är det en
fråga, som mycket ingripande berör människan och hela hennes
livsföring, både till kropp och till själ. Det skall vara rättfärdighet
i arbetet. Men det skall vara glädje också. Jag måste få rätt till
ett arbete som jag kan leva i — ej blott leva på eller leva på sidan av.
Genom bitter nödvändighet har vår tid, den till ytterlighet gående
arbetsfördelningens, äntligen börjat fästa uppmärksamheten på
yrkesvalets vikt. Och detta ej blott för individens räkning, utan också
för själva samhällsgagnets skull — två synpunkter som till sist
visa sig ofrånkomligt samhöriga. Den författare jag nyss anförde,
menar att ej arbetsfördelning, utan arbetssöndertagning, vore rätta
ordet för att beteckna den art av specialisering, som exempelvis
hänvisar en person till en enda liten monoton rörelse dagen i ända, en
liten kugges tjänst åt herr maskinen. (Att själva maskinen dock
kan utlösa ett slags känsla av trygg bekantskap är ett konstaterat,
om ock ej så vanligt faktum, vartill jag i annat sammanhang
återkommer!)
Innan vi emellertid ge oss in på hur ar¾ete och människa i våra
dagar inbördes konfrontera varandra, mätande fördelar och
nackdelar och trevande mot bättre relationer, skola vi emellertid vända
oss till det förflutna och se dessa två storheters förhållande till
varandra. Min synpunkt blir därvid varken teknisk eller
nationalekonomisk, utan närmast mänsklig, etisk-psykologisk, om man så vill.
I.
ANTIKEN OCH DESSFÖRINNAN.
Att gå in på de primitiva folken — detta till tid och rum så
oerhört vidsträckta och skiftande begrepp — kan i detta sammanhang
knappast komma i fråga. Man kan ännu lyfta i dagen mycken
sysslolöshet och häpen undran vid den vite mannens oförtrutenhet —
ty detta sticker mest i ögonen för en våra dagars europé, som bland
primitiva folkslag skall söka få arbetshjälp efter förelagd plan och
tid. En och annan forskare har dock även lyckats ge en skymt av
de sällsamma gemensamma primitiva högtiderna, då man med mi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
