- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
257

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Svenskt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKT

257

om sådant. Det är helt enkelt en akt av klokhet. Men klokheten är
nu en gång för alla en dygd, svår att uppskatta för den som har
Karl XII till sitt ideal.

De breda folklagren ha av naturen en större obenägenhet för
utrikespolitiska äventyr och krigsanordningar än en exklusiv
herreklass. De känna instinktivt, att vid en konflagration är det alltid
deras eget skinn det gäller. För en herreklass pläga däremot varken
förberedelserna eller allvaret sakna sin sötma. Det ligger en bister
erfarenhet i de ord, som Snoilsky låter Jesper nattvakt utbrista:
De mäktige styra de och ställa
Men sist få vi stackare allt umgälla.

Denna obenägenhet kan naturligtvis gå för långt och slå över i en
utrikespolitisk negativism, som saknar varje sinne för betydelsen för
folkets eget liv av de uppgifter utrikespolitiken har. Men i grunden
är den sund och lovvärd och den innersta förklaringen till, att en
demokratisk ordning är mera fredsbetryggande än en annan. Den
är ett uttryck för det faktum, att ansvarskänslan är störst, där
ansvaret till slut vilar tyngst.

Om ock obenägenheten för våghalsiga äventyr är ett viktigt
element i den svenska demokratins kynne, så är detta dock ingalunda
verklighetsfrämmande. Att demokratin icke rör sig i den de strålande
fantasiernas rymd, som storsvensken älskar, är självfallet. Den vill
gärna hålla sig på jorden, rätta prestationerna efter krafterna och
ha någon klarhet över en uppgifts karaktär, innan den ger sig in på
att söka finna lösningen. Den intresserar sig mera för möjligheter
och resultat än önskemål och "lysande" bravader. Men däri ligger
också dess realism och styrka. Livet är övervägande vardagligt.
Insikten härom är för ett sant verklighetssinne det första. Den torftighet
och enkelhet, som storsvensken tycker prägla demokratiens
behandling av militära och utrikespolitiska spörsmål, framstår för honom
såsom sådana helt enkelt på grund av den oförmåga att över huvud
riktigt iakttaga en verklighet, som hans ideologiska brillor medför.
För honom skola dessa frågors offentliga sida vara ett brus av
lysande fraskaskader, och de prosaiska sakavgörandena höra de inre
cirklarna till. Vilken futtighet, vilken neddragning av allt som är ädelt
och högt, när fraserna offentligen upplösas och en konkret diskussion
om torra praktiska detaljer vidtager! Se där det psykologiska läge,
ur vilket oförståelsen för demokratiens ofrånkomliga arbetsmetod
flyter. Att saken i själva verket är precis den samma som den alltid •

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free