Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
EMILIA FOGELKLOU
syftar särskilt på hans lilla biografi av Ninomiya Sontok. Denne
levde i början på 1800-talet. Men hans inställning till liv och
arbete är så helt präglad av de gamla klassiska idealen, att jag inte tror
mig kunna ge en bättre bild av dessa än att i sammandrag referera
Utschimuras framställning av detta flitens helgon. (Nu för tiden
skulle han kanske tillika nämnas kooperationens!) Där européerna
tillämpat vetenskap, ha vi begagnat flit, säger Utschimura.
Sontok föddes 1787 som son till en småbrukare. Vid 16 år hade
han mist båda föräldrarna och hänvisats till en släkting, där han
arbetade dag och natt. En brinnande studiehåg lät honom dock en
del av natten studera Konfucius. Men släktingen förbjöd detta för
den förbrukade oljans skull. På sina fridagar dikade emellertid
Sontok ut ett träsk och satte där sådana risplantor, som bönderna
kastat bort. På så sätt fick han medel till både olja och mer. "Så
lärde han, att naturen är trofast mot den flitige, och alla hans
senare reformer vilade på den enkla principen, att naturen rikt lönar
dem som lyda hennes bud".
Han fortsatte med sina nyodlinger på fritiderna. Vägsluttningar
och annat herrelöst land gjorde han bärande, tills han en dag kunde
återtaga fädernegården, vilken han bragte i bästa skick.
Men där slutar inte historien.
Ty i länsfurstens område befunno sig tre byar i det mest förfallna
tillstånd. Endast en tredjedel av det forna invånareantalet levde
kvar. Och rävar och hundar höllo till vid forna åkrar och boplatser.
Byfolket hade sjunkit ned i håglöshet, laster och elände.
Länsfursten hade hört talas om Sontok. Och efter tre års nekande
— under österländska ovärdighetsförklaringar — till furstens
uppdrag att rycka upp dessa byar, lovade Sontok att åtminstone
undersöka deras tillstånd. Till fots vandrade han dit, och i många
månader vistades han bland byfolket för att utforska deras villkor och
levnadsvanor, markens beskaffenhet och möjligheterna för
torrläggningar och bevattningar. Hans rapport var inte vidare
uppmuntrande. Karakteristisk är emellertid följande passus:
’Tenningutdel-ning och skattefrihet kan inte hjälpa dem. Räddningen ligger
fastmera däruti, att varje penningundertöd indrages. Ty den formen av
bistånd alstrar endast fikenhet, slöhet och trätor. Vanhävdsjorden
måste sättas i stånd genom utnyttjande av dess egna möjligheter,
och armodet lära sig självhjälp. Kärlek, Flit, Självhjälp — i
inskärpandet av dessa dygder ligger hoppet om byarna’\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
