Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Fogelklou, Emilia: Människan och hennes arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
EMILIA FOGELKLOU
att mellan mästare och svenner inom arbetsfördelandet ingen
rangordning fanns annat än lämplighetens, att man inte hade
penningavlöning, utan till ’ ’bygghyddorna’’ fick nödig tillförsel av kläder,
föda, material och verktyg, att många släktled efter varandra
arbetade på bygget — och vi inse, hur verklig intressegemenskapen måste
vara för att ur alla de enskilda insatserna skulle framväxa en
organism av så hög arkitektonisk, skulptural och koloristisk
(glasmålningar!) skönhet.
Det har i våra dagar rests en reaktion mot skilsmässan mellan
hantverk och konst, mellan materialberedelse och utformning.
Denna nu sökta enhet förelåg i fråga om medeltidskatedralerna, som
byggdes till ära för det från världen vitt skilda samfund, kyrkan
representerade.
Också de egyptiska pyramiderna äro verk som krävt oerhörd
samlad arbetskraft och givit ett resultat, vars monumentala art aldrig
överträffats. Men där är bygghistorien radikalt annorlunda — det är
krigsfångar och slavar, idel tvingade, som arbeta. Det nya ur vårt
ämnes synpunkt är detta: ett samfund av fria, som i offervillighet
samarbeta i sitt anletes svett för att ge materiellt uttryck åt en idé.
Detta är ur samarbetssynpunkt den högsta prestationen av dem
som ha sin rot i föreställningen om en yttre gräns mellan andligt
och världsligt, och i så måtto utgår från samma anda, som besjälade
de första klosterkolonisterna. Där denna anda nådde sin kulmen,
där satte den inom sina gränser liv inte bara i "de världsliga
människorna", utan i själva tingen, i träet, stenen och glaset.
IV.
Aldrig skall jag glömma ett anförande av en sociolog (vid
internationella filosof kongressen i Bologne 1911) om Franciskus’
nationalekonomiska betydelse. "Den lille fattige" som upphov till ny blomstring
av näringslivet ej blott inom Italiens gränser utan i det europeiska
stads- och borgardömet över huvud — det låter paradoxalt, så det
förslår!
Det var inte bara det att han sprängde den gamla ramen för
"idealsamhället" i klostrets form, i det han förflyttade dess nya
medborgare ur isolationen innanför murarna ut i städernas
myllrande liv. Utan han påverkade också indirekt det borgerliga arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
