Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Hedén, Erik: Strindbergslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
ERIK HEDEN
lärjunge till en annan profet än hr Böök, nämligen prof. Blanck i
Uppsala.
Bokens titel är fullständigt missvisande. För det första behandlas
icke alls hela Strindberg som berättare. Detta medgives också i och
genom undertiteln: Studier i hans tidigare prosa, men denna
undertitel förekommer icke på omslaget eller ens det första titelbladet.
Vida värre är dock, att boken icke ens behandlar Strindbergs tidigare
prosa med någon fyllighet. Ett så högviktigt och föga behandlat
ämne som Strindbergs stil diskuteras ytterst sällan och flyktigt.
Berättelsernas komposition beröres också föga. Karaktärsteckningen
dryftas mer ingående blott i ett par enstaka fall. Vad som behandlas
är egentligen endast de litterära förebilderna för Strindbergs
tidigare prosaverk. Även detta ämne är ju viktigt och tacknämligt, men
det är icke centralt, och det är metodiskt föga originellt. Knappt
något har sedan länge varit så modernt bland våra
litteraturhistoriker som att uppspåra förebilder. Härtill kommer, att de förebilder,
hr Lindblad uppspårat, i regel varit kända såsom förebilder redan
förut. Han har endast uppvisat deras inverkan i detalj.
I fråga om Strindbergs första-prosaskisser har dock hr Lindblad
uppspårat en förebild, som hittills ej torde ha nämnts i litteraturen:
Elias Sehlstedt. Då emellertid Strindberg en tid vistades hos denne
på Sandhamn och även skrivit om denne, så var ju detta spår ej
särskilt svårfunnet. I förbigående sagt har författaren råkat felskriva
titeln på Strindbergs ungdomsnovell Markus Larsson Advokat. Han
kallar den "Markus Larssons Advokat". Han skulle ha kunnat
skylla på tryckfel om ej felet förekommit två gånger. För övrigt
tager förf. bedrövligen till benen, när det gäller att karakterisera det
Strindbergska berättarlynnet, och kryper bakom den oändligt nötta
och platta klichén, att detta lynne "låter inte i första taget infånga
sig i något formelnät". Det är just vetenskapens uppgift att finna
formler. Men hr Lindblad har ej kunnat hitta några andra formler
än sälta och intrycksrikedom — den senare redan förut ytterst ofta
använd, den förra åtminstone en eller annan gång.
När det så blir fråga om Uppsalanovellerna Från Fjärdingen och
Svartbäcken, så fullföljer hr Lindblad huvudsakligen Blancks
uppslag, att H. C. Andersen, vilkens sista sagor Strindberg översatt, och
till vilken han själv betecknar sig såsom elev, varit den viktigaste
förebilden. Han har delvis fullföljt uppslaget ganska
framgångsrikt, men han har ej riktigt fattat skillnaden mellan Andersens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
