- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
300

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, augusti 1925 - Ossiannilsson, K. G.: Den eviga författarrätten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300

K. G. OSSIANNILSSON

läst en rad av vad den fördömer —, så förvånar mig i alla fall en
omständighet. När nu den nya vitterheten är så absolut värdelös,
varför förmenar man då de usla författarna förfoganderätten över
deras skräp ? En enhällig opinion har dekreterat, att ej en enda av
nu skrivande författare kommer att vara läst eller ens känd efter
trettio år, nåväl, men varför bråkar man då för att få införliva denna
makulatur med det omistliga kulturarvet? Låt oss uslingar få
behålla vårt strunt till evärdliga tider, det gör ju ingen människa
fattigare och heller ingen rikare. För oss kan det ha den betydelsen,
att vi kunna hindra omtryckandet av all denna goja, som blivit så
rättvist ovänligt mottagen. Vi kunna rentav själva få tillfälle att
utföra den dödsdom kritiken fällt och därmed spara andra besväret.
Så vore ju den sorgen släckt och Fredrik Böök kunde få ta sig en
veckas semester.

Naturligtvis komma nu kritiken och de övriga litteraturvännerna
att triumferande invända, att det här gäller en princip, och att man
inte kan göra ett undantag endast för att den sista
tjugufemårsperi-oden varit steril. Nåväl, låt oss då syna principen en smula i
sömmarna. Till en början måste man konstatera, att de, som i Sverige
yrka på författarrättens förkortande eller rentav upphörande, äro
reaktionärer — vad partinamn de så för övrigt bära. Ty det
tillstånd de vilja införa, är det, som rådde under kulturens
barndomstider, i antiken och under medeltiden, då obegränsad litterär
kommunism lyckliggjorde mänskligheten. Vem som helst fick ge ut vem
som helsts böcker, och vem som helst kunde till och med efter behag
förändra, förvanska och förbättra andras skrifter. Gyllene tider
alltså för företagsamma andar —skada bara, att den läskunniga
publiken då var så begränsad, att företagsamheten ej riktigt lönade sig
ändå. Första steget till en annan tingens ordning togs i vissa
des-potiskt regerade stater, men ej alls i författarnas intresse, utan
snarare till deras övervakande. Man införde statssocialism, så att all
litteratur tillhörde staten, vilken gav oktroj eller privilegium åt den,
som ville utgiva tryckalstren. Detta moderna och utopiska stadium
karakteriserar ännu föregångslandet Turkiet, Författarskydd
överhuvud torde datera sig från början av sjuttonhundratalet, i Sverige
infördes denna onödighet ett hundra år senare.

Ett stort framsteg från kultursynpunkt var bestämmandet av viss
skyddstid efter författarnas död. I de högre stående staterna
åtnjuter litteraturen i allmänhet skydd i femtio år, i vissa
halvdespotiska länder (Tyskland och Österrike) begränsades snart tiden till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free