- Project Runeberg -  Tiden / Sjuttonde årgången. 1925 /
333

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Olberg, Oda: Den italienska fascismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN ITALIENSKA FASCISMEN

333

året för libyska kriget, deficit varit regel. Men redan den
förfascistiska finansen har lagt grundvalen till denna sanering. Avdrar man
de utomordentliga utgifter, som kriget medförde, från de båda
förfascistiska budgeterna, så erhålles för 1920—21 ett underskott på
5,249 milj., för följande år ett på 3,255, ett sjunkande, som blott
behövt fortsätta i samma rytm för att leda till vad som nu uppnåtts,
d. v. s. jämvikt i budgeten. Det är falskt att fascismen har en
sparsammare hushållning att tacka för sin finansiella framgång.
Inskränkningen av tjänstemännens antal var endast en stor humbug.
Visserligen har man avskedat tusentals, under förevändning av
sparsamhet, men sedan har man inte blott ersatt dem med fascister utan
även inrättat talrika nya poster. För förvaltningsåret 1924 ha rent
siffermässigt utgifterna stigit med 461 milj. jämfört med året
närmast förut. Då emellertid det sistnämnda året ännu hade
krigsutgifter på 800 milj., som sedan föllo bort, kan utgiftsökningen i
verkligheten sättas till l½ miljard. Och under innevarande år stiga
utgifterna ännu snabbare. Man talar inom den nya regimen
visserligen mycket om sparsamhet och spartansk enkelhet, men i
verkligheten slösas det vilt. De ständiga offentliga festligheterna betalas
av staten, i regeringens omgivning härskar en bysantinsk lyx, som
de nuvarande härskarna, vilka alla komma från små förhållanden,
anse som en mycket viktig beståndsdel av sin värdighet. Budgetens
sanering har uppnåtts uteslutande med samma medel, som Giolitti
och de andra demokratiska ministärerna använt: en odräglig
skattetunga. Före kriget uppgick statsinkomsten av skatter till I runt
tal 2 miljarder årligen, 1920—21 växte den till 11 miljarder, följande
år till 12,7 och stannade under senaste räkenskapsår först vid 17
miljarder. Vid dessa siffor måste man naturligen taga hänsyn till
lirens försämring. Endast 32 % av skatterna tagas av egendom och
inkomst, 10 % är omsättningsskatt och resten 58 %
konsumtionsskatt.

En undersökning av den fascistiska finansen kan naturligtvis
inte göras inom ramen för denna artikel. Endast antydningar skola
göras. Sedelomloppet har trots finansminister De Stefanis
hårdnackade motstånd ständigt vuxit. Det uppgick till 19 miljarder, när
fascisterna grepo makten (okt. 1922), reducerades sedan enligt
officiell kommuniké från fascistiska partiet till 16 miljarder men
uppgår nu till 21 miljard. Handelsbalansens deficit var före kriget i
runt tal en miljard, hade 1920 sprungit upp till 15 miljarder för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:11:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1925/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free