Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Brusewitz, P. E.: Det ryska näringslivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
produktionen icke numera har sin grund i ett otillbörligt
exploaterande av arbetarklassen och icke heller i ett utarmande av
övriga befolkningsgrupper, eftersom ju växande avsättning finnes
för industrialstren. Därmed är emellertid icke utan vidare givet, att
icke industrien fortfarande ekonomiskt privilegierats på övriga
näringsgrenars, främst böndernas, bekostnad. Under arbetsåren
1922—23 och 1923—24 exporterade sålunda staten spannmål, som
erhållits i skatt eller till underpris inköpts av bönderna. I utbyte
häremot importerades produktionsmedel för industrien. Har
härutinnan skett någon förändring? Ja så tillvida, som någon avsevärd
spannmålsexport under det senaste arbetsåret, på grund av
missväxten, icke kunnat äga rum. Rent ekonomiskt, statsfinansiellt sett
har industrien måst i huvudsak reda sig själv, vilket just kunnat ske
genom det starka höjandet av produktiviteten, som ovan omförmälts.
Lantbruksskatten (omkring 200 milj. rubel) måste anses ha mer än
åtgått till täckande av statsutgifter för missväxtområdenas förseende
med livsmedel och utsädesspannmål, arbeten som avse jordbrukets
höjande samt den på dess anpart belöpande delen av administrations-
och förvarsutgifterna. Det har sålunda visat sig, att industrien
icke blott kunnat så att säga finansiera sig själv, utan även
samtidigt gått raskt framåt.
Alla svårigheter äro dock långt ifrån slut härmed. Bl. a. återstår
den sociala fronten. Den ryske bonden frågar sig, om icke arbetaren
genom sitt större inflytande på partiet och regeringen lyckats ordna
det så, att priset för brödet blivit allt för billigt. Det må då erinras
därom, att bönderna hösten 1923 endast erhöllo en tredjedel så
mycket industriprodukter för sin spannmål som före kriget. Detta
förhållande — skillnaden mellan jordbruksprodukternas och
industrialstrens relativa prisstegring, den s. k. "saxen" — har sedan dess
radikalt förändrats till böndernas förmån, så att sagda skillnad nu
endast uppgår till 12 % och alltjämt beräknas skola minskas.
Partiprisindex i förhållande till 1913 års priser:
| 1924—25 | 1925—26 | |
| Allmän prisindex | 179.6 | 164.7 |
| Prisindex för jordbruksprodukter | 169.3 | 156.5 |
| » » industrialster | 190.5 | 173.3 |
| Relativ prisstegring för jordbruksprodukter i
% av den allmänna prisindex | 94.0 | 95.0 |
| Relativ prisstegring för industrialster | 106.0 | 105.0 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
