Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, oktober 1925 - Vennerström, Ivar: Thorsson och Axel Danieleson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
IVAK VENNERSTRÖM
huru skomakaren och hans arbete skulle kunna inpassas i en
statsorganisation, som skulle sörja för alla medborgares behov och
därför också måste sörja för vilka och huru många, som skulle arbeta
som skomakare.
Danielsson höll på den röda skomakarens hemställan en
motföre-läsning, som han särskilt ägnade åt skomakaren i framtidsstaten.
Wisténs föreställning var den typiska spetsborgarens: "Skomakaren
får av staten pryl, becktråd, lastar, sylar o. s. v. När han så
känner sig sugen och måste göra ett par* stövlar, går han till staten och
får på sin motbok nödigt läder. Så går han hem, gör färdiga
stövlarna, kommer tillbaka till staten, lämnar stövlarna och får en lapp
som berättigar honom att gå på Statsångköket och äta doppsko eller
till statskällarmästare Stenborg och ta en sup."
"Nog vore det", genmälde Danielsson, "behagligt för en
skomakare att leva ett dylikt bekymmersfritt liv, fritt från ovettiga
kunder, skattkrävare, Iiusvärdar och garvareräkningar ". Men
socialisterna tänka sig överhuvudtaget inga sådana skomakare i sitt
samhälle. "Det är omöjligt att bygga ett socialistiskt samhälle på
basis av hantverk, smådrift och minuthandel. Den gamla välkända
skomakaretypen kommer helt enkelt aldrig att uppträda i det nya
samhället. Är han icke redan försvunnen, när den stora
reorganisa-tionen sker, så skall han försvinna då. I stället för ett hundra
små-krypin, låter den folkvalda ledningen av skoindustrin inom distriktet
uppföra ett enda verkstadskomplex, där tusen arbetare sysselsättas
fördelade i en mängd yrkesgrenar allt eftersom maskintekniken är
utvecklad".
Danielsson satte alltid det största värde på Thorssons arbete.
Många gånger uttalade han som sin mening att Ystad var ett
mönster i fråga om arbetarnas organisation, självdisciplin och kultur, och
att förtjänsten härav i främsta rummet tillkom Thorsson. Han
försvarade vännen, när någon sökte kritisera och nedsätta dennes
arbete t. ex. när Emil Kleen i sina folkriksdagsprofiler gjorde sitt
klumpiga utfall mot Thorsson, emedan den grovhuggna
agitations-gestalten icke passade överens med akademikerns finkänsliga och
estetiska natur. Det var. framförallt han, som gav Ystadsagitatorn
benämningen "den väldige". Karakteristiska för Danielssons
omdöme om Thorsson äro de i fängelset skrivna orden efter
agitationsresan 1889. "I dag vill jag endast lyckönska Thor till vad han
förmått uträtta trots allt. Inför sådana svårigheter som han mött,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
