Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, oktober 1925 - Oljelund, Stefan: Fackliga spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FACKLIGA SPÖRSMÅL
397
regler som verka hämmande på dylika illojala försök. Det kan
lämpligen ske genom en avvägning av lönen åt utlärd och icke
utlärd arbetskraft. Det finns naturligtvis en gräns där det icke är
ekonomiskt lönande för företagaren att använda för stort antal
minderårig arbetskraft. Genom en sådan avvägning skulle
tillströmningen till yrket automatiskt regleras. Fullständigt av ondo är
däremot att hindra antagande av för arbetet skickad arbetskraft mot i
kollektivavtalet fastställda löner. Det är vad man kallar
yrkesmo-nopolism. Yrkesmonopolism kan icke leda till annat än att inom
arbetarklassen uppstår en grupp missnöjda, vilka mycket lätt komma
att vända sig mot hela fackföreningsrörelsen liksom naturligtvis en
dylik metod är ekonomiskt förkastlig eftersom den hindrar
människor i deras försök att sörja för sig själva. När man medelst
monopol, tagande sig uttryck i registret eller rätt och slätt genom
or-ganisationsspärr^ tror sig effektivt bekämpa företagarna och
effektivt befrämja de egna intressena åstadkommer man visserligen detta,
men man skadar därmed även sina egna klasskamrater och bereder
marken för fackföreningsrörelsens sprängning och
solidaritetsbegreppets upplösning.
Det är vidare ett misstag att tro att de genom organisationen
framtvungna villkoren äro fotade uteslutande på organisationens
kraft. Det behövs något mera. Kollektivavtalet kan aldrig ersätta
individuell yrkesskicklighet. Kollektivavtalet laborerar icke med
individer utan, man kanske kan säga, företeelser. I kollektivavtalet
inskrives en viss lönenivå, en viss arbetstid — om denna icke är
lagligt reglerad — semestertid, sjukersättning un. fi. sociala förmåner.
Under dessa kollektiva bestämmelser införas individerna oavsett
antal, duglighet och arbetsförmåga. ’Visserligen finns en gradering
uppåt för individuell skicklighet och arbetsförmåga, men sällan eller
aldrig nedåt, ibland ej åt någondera hållet. Det är sålunda
upprörande, när den enskilde arbetaren hindras att utveckla hela sin
duglighet, antingen det nu sker genom oförståndiga företagare
som i missriktad driftsekonomi ständigt söka draga av på arbetarnas
ackordsförtjänster för att dymedelst pressa fram intensivare arbete
eller genom fackföreningsandan. I detta fall lider intet tvivel om vem
som har skulden. Det är företagaren som icke förstått att finna
den gyllene medelvägen vid bestämmandet av ackordsförtjänsten.
Därigenom ha arbetarna hindrats att utveckla hela sin skicklighet
och de göras benägna att rätta sin prestation efter genomsnittet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
