Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1926 - »Tiden och partiet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»TIDEN» OCH PARTIET i
upprabblande av ett förråd principer, dogmer, termer är ett hån mot
allt vetenskapligt tänkande och all socialistisk teori. Så snart en
skribent hoverar sig över ’’socialistiska principer’’ eller
"vetenskaplig socialism", överhuvud talar om socialismen i termer som
förutsätta ett givet och färdigt system, bör han särskilt misstros och
prövas.
Strängt taget kan man icke ens kalla en teori socialistisk i annan
mening, än att den möjligen uppvisar en pågående utveckling i vad
vi anse vara socialistisk riktning, eller dylikt. En teori är riktig
eller oriktig: något tredje gives icke. Varje teoretisk studie över
samma fält måste ge samma resultat, i den mån den är riktig. Det
inverkar ej om forskaren är borgerlig, socialistisk, feoidal eller
anarkist. Ändå ser det så ut. Verkligheten kan nämligen aldrig helt
gripas. Bilden blir till slut mer eller mindre beroende på "den
personlige Ligning", det vill säga den subjektiva utgångspunkten och
det subjektiva omdömet om faktas värde och betydelse. Vår
socialistiska åskådning — såväl som motståndarnas — vilar ytterst på en
subjektiv och obevislig uppfattning av människans och samhällets
natur och av människans mål i livet. På denna bygga vi våra
"objektiva" teorier. Denna "ovetenskaplighet" hos den faktiska
vetenskapen sammanhänger med att den är — mänsklig. Utanför
sig själv, sina sinnen och sina samhälleliga relationer når människan
icke. Och den unge socialdemokraten, som gått till den socialistiska
teorien i tanke att där finna ett färdigt system och säkra och vissa
svar på alla sina frågor, men besviken upptäcker att den ter sig
ungefär som vanlig läsning och inte bär någon mystisk kraft, och
att ej heller den gav mer än relativ sanning, må finna tröst uti att
just den upptäckten är nyckeln till sann insikt.
Ehuru den vetenskapliga karaktären hos en skrift icke konstitueras
av annat än korrekt tänkande och full behärskning av ämnet, är det
dock klart att redan häruti ligger ett krav på skriftställaren, högre
än vanlig dags journalistik i allmänhet ställer. Denna senare är
merendels agitatorisk och subjektiv, författarens personliga och ofta
icke kritiskt prövade mening får ersätta den ingående sakliga
utredningen. Det är en väsentlig skillnad i lätthet mellan
författarskap av den ena och den andra arten. Hjalmar Branting, som
naturligtvis icke var fången i den mystiska uppfattningen av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
