Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, 1926
- Brusewitz, Per Emil: Antibolsjevikernas Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obehaglig förvirring över att något så ruttet som Sovjet-Unionen
synbarligen kan tänkas komma att fortfara.
*
Jag vill i det följande tillåta mig, i den mån utrymmet medgiver,
närmare granska Karlgrens framställning för att belysa det ovan
sagda:
Det första kapitlet, omfattande en fjärdedel av boken, avser att
bevisa den sedan åratal väl bekanta satsen, att Ryssland är ett rött
tsarrike, enväldigt behärskat, icke av proletariatet, utan av
kommunistpartiet och dess ledning. Detta konstaterande synes numera
så mycket mindre aktuellt, som utvecklingens tendens alltifrån 1922
gått i demokratisk riktning, i det våldsdiktaturen i viss mån avlösts
av ett på upplysningsmonopolet och propagandan grundat välde, med
resultat av ett faktiskt stigande förtroende för sovjet.
Men förf:s framställning av det bestående kommunistväldet måste
betecknas såsom genomgående vilseledande.
”Ur kommunistkåren växer det fram en ny överklass fullt ut lika
avskild från proletariatet som någonsin den gamla”, förklarar
exempelvis förf. (s. 28). Då emellertid ”kommunistkåren” årligen
utökas med 10 à 20 % (just från proletariatet), medan åtskilliga
procent av de gamla medlemmarna gallras ut, då vidare medlemskapet
icke är beroende av vare sig arv eller släktskap, och ett
översittaraktigt uppträdande från en medlems sida gentemot andra proletärer
kan vara tillräckligt för uteslutning ur partiet, är benämningen
”överklass” alldeles oriktig, t. o. m. oriktigare än den skulle vara
exempelvis för jesuiterorden. Då förf. talar om överklassfasonerna
i Volga-ångarens första-klass-salonger, torde avses
icke-kommunistiska sovjet-tjänstemän, vilka som bekant kunna få större avlöning
och säkerligen stundom kunna visa ett stötande överdåd även i
privatlivet. De planscher i boken, som angivits illustrera
kommunisternas utseende svära betydligt mot innehållet: i stället för de
överklassfysionomier med ”sporrar” förf. talar om, ser man på bilderna
helt enkelt frimodiga arbetartyper med paket och bylten under
armen. Man frågar sig oupphörligen: är det bilden eller texten
som ljuger?
Det generaliserade talet om kommunisternas ”otyglade liv i sus
och dus, där hembränt och sexuella debaucher spela huvudrollen...”
(s. 40) och ”kommunisten såsom skandalisten, fyllbulten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:34:55 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1926/0019.html
